Landets för dagen två bästa hockeygäng drabbar samman i en rykande het elitseriefinal i Coop Arena ikväll. Derbyt är det femtonde i ordningen i tävlingssammanhang de senaste två säsongerna och det finns en hel del som talar för att Luleå och Skellefteå möts fler gånger under våren än den återstående grundseriebataljen i mars. Det är nämligen ingen tillfällighet att de två nordligaste elitgängen toppar serien med drygt tjugo omgångar kvar. Med statistiken i bakfickan är det i det närmaste en självklarhet. Statistiken berättar en hel del. Bland annat att båda lagen återfinns i topp i Fair Play-ligan och att de släpper in lite mål i box-play - Skellefteå hittills bara ett i vart tionde numerära underläge. Skellefteå har också under senare delen av säsongen fått igång powerplay även om senaste hemmamatchen mot Modo visade annat.
Luleå har sedan hemmaderbyt i slutet av oktober endast lämnat rinken poänglöst i två (!) av aderton matcher. I den raden finns förvisso fyra övertidsförluster i hemmahallen, men ändå. Blott två nollpoängare av aderton möjliga är ruggigt bra i en jämn elitserie. Vinner Luleå ett derby för tredje gången av säsongen är det välförtjänt att klubbflaggan tronar i topp efter trettiofem omgångar.
Plockar Skellefteå revansch i Luleå seglar laget ifrån i toppen. Hur det än går lär det bli ett tufft race om de fyra första platserna mellan Skellefteå, Luleå, Brynäs, HV och mästarna Färjestad. Det lag som drar Svarte Petter i och med en femteplats får det tufft att överleva kvartsfinalen.
Överlevare i Junior-VM är Småkronorna. Inför kommande natts final mot Ryssland är Sverige det enda lag i turneringen som inte vet hur det känns att förlora. Ryssarna vände underlägen i kvarts, semi och final ifjol och glider fortfarande fram på den vågen i de här sammanhangen. Sverige vände 0-3 till 4-3 mot ryssarna i gruppspelet och sedan också 0-2 till 3-2 (straffar) mot Finland i semifinalen. Snacka om två länder vars juniorer vet att det inte är över förrän "den feta damen sjungit för sista gången". Egentligen är det märkligt att Småkronorna är i final just i år. Ett par av stjärnorna kom inte loss från sina NHL-lag, ett par andra har inte lyft som väntat under turneringen samtidigt som målvakten Johan Gustafsson inte spelat på topp. Dessutom har det missats grovt i egen zon mellan varven. Men coachen Roger Rönnberg har plockat ut ett gäng vinnarskallar.
Det är ett d-vla "go" i laget. Efter en handfull finalförluster i JVM sedan det där enda guldet i början av 80-talet borde det vara Sveriges tur 2012.
Piteå IF landade sitt femte allsvenska förvärv när Ystadflickan Sofie Persson tackade ja till anbudet. Om man så här tre månader före premiären konstaterar att PIF värvat två intressanta frågetecken iform av australiensiska målvakten Lydia Williamns och norska vingern Ann Mari Dovland, två säkra punkter i Umeåduon Hanna Pettersson och Westerlund ser jag mittfältaren Persson som ett troligt utropstecken.
En smart värvning med tanke på att ingen i dagsläget kan säga när mittfältsmotorn och lagkaptenen Josefin Johansson gör comeback efter sin hälseneskada. Att Persson inte lyckades roffa åt sig taktpinnen och ta en ordinarie tröja på Tyresös mittfält säger egentligen väldigt lite. PIF kan ha fyndat på återvinningen här.
Till sist...
...kan det tyckas osmart av Peabtravet att lägga årspremiären en Trettondagsafton. Det är dock ett pris banan tvingas betala i jakten på fler tävlingsdagar. Någonstans ska ju ATG arrangera tävlingar under kvällen och med en ljusanläggning som är landets mest flashiga drog Boden nitlotten i öppningen av säsongen 2012.