När Piteå IF spelade hem senaste medaljen på anrika Stockholms Stadion handlade det om rena rama krossen på bästa sändningstid i SVT. Femettan var odiskutabel och Piteå blev höstbäst av de allsvenska lagen. Skillnaden mellan 0–1-matchen i premiären på LF Arena i april och den sista som avslutade säsongen 2017 i november i Stockholm var monumental. Piteå var hyfsat bra under våren, men faktiskt flera snäpp bättre under höstomgången. Vad det beror på kan diskuteras. En del menar att det tar sin tid när en, ett par eller några nya kuggar ska oljas in i det annars så välsmorda rutinerade maskineriet. Andra hävdar att det är så enkelt att Piteå har klart sämre träningsförhållanden än konkurrenterna i söder under uppbyggnadsperioden.
De inom PIF-leden som hävdar det sistnämnda såg ett bländande ljus iform av guldstänk i den annars så mörka vintertunneln när det där fotbollstältet skulle stå klart i oktober. Nu skriver vi nionde-tionde mars och någon match mot Djurgården kommer inte att spelas där. Inte ens på LF Arena som ligger grön, uppvärmd och fin i cirka tre, fyra minus på söndag. Istället spelar länets högst rankade lag internationellt på Arcushallens slitna undermåliga konstmatta i Luleå. Synd att Piteå inte anmälde LF Arena som spelplats och Luleå som reserv vid otjänlig väderlek. Det borde Svenska Fotbollsförbundet kunnat köpa, men säkert är det inte. Kylan är i alla fall en löjlig faktor i sammanhanget. I jämförelse med det nollgradiga i luftfuktigheten kring Stockholms Stadion i november - jo, jag lovar den kylan gick genom kläder, märg och ben - är tre minusgrader i mars i Piteå att likna vid en vårdag i ett soligt Paris...
Det är ganska precis ett kvartal sedan som Piteå sköljde över Djurgården i medaljmatchen i Stockholm och en hel del har hänt sedan dess. Piteå spelade med en stark högerflank i den matchen och den är kvar. Centrallinjen och lagets ryggrad är med garanti fortfarande urstark från topp till tå. Den stora frågan för mig är vänsterflanken där June Pedersen, Elin Bragnum och Madelene Janogy rev upp stora sår i motståndarna. Det är mycket begärt att skadade duon Bragnum/Janogys ersättare ska fylla de luckorna så där i ett vips. En hel del rutin försvann också när lagmorsorna Josefin Johansson och Hanna Pettersson lämnade truppen i grocess.
När det gäller rutin förfogar ändå PIF-gänget över den mängd att det räcker och blir över. Sammantaget blir det en spännande söndagseftermiddag i Arcus.
Under helgen får vi också veta vilka lag som Luleå och Skellefteå ställs mot i utslagningsmatcherna framöver.
Piteå Hockey har kopplat greppet på profilstarka uppstickaren Kalix. Tar Piteå jobbet igen vinner man. Då återstår endast en matchserie-triumf till en biljett i den allsvenska kvalserien. Om inte och Kalix vänder är det bara att lyfta på hatten för motståndarna.
Till sist...
...är Kalixbacken Johan Pettersson ett av många exempel i raden på att SHL-lagens scouting är undermålig. Att Luleå och Skellefteå missat den liraren under så pass många säsonger är en gåta.