Vissa får helt enkelt uppleva mer än andra här i livet. Ibland är det på gott, andra gånger på ont.
Få lag har upplevt så mycket smärta som Piteå IF gjort senaste åren.
Vi ska inte traggla oss in i det mörker som varit. Men kan konstatera kort att det alltid finns med implicit.
Det är ju också det som gör det så svårt att inte tycka om Piteå IF. När ett lag som varit med om det värsta tänkbara, reser sig, kämpar vidare, fortsätter sin linje, utvecklar sig självt och tillslut krossar motståndet är det den amerikanska drömmen på svenska. Inte förpackad i Hollywoods omslag – utan på riktigt.
När känslor dessutom har stöd i den rationella logiken, att Piteå faktiskt spelat den bästa fotbollen är det inte svårt. Piteå förtjänar sin plats i division 1 på alla sätt och vis.
Nu när alla metrar är sprungna, den sista av de tusen milen i bussen avverkad och bollen slutat rulla är det dags att blicka framåt.
Idrotten drivs av framåtrörelse. Den som stannar upp och njuter för att få ny energi når fortsatt framgång. Den som stannar i njutningen straffas.
Det som har varit finns i historieböckerna. Det är dags att börja skriva på nya.
Skillnaden mellan division 2 och ett är inte ett steg. Det är ett höjdhopp. Serien har ryktet om sig att vara den svåraste. Få spelare är proffs, men alla måste träna som sådana för att klara sig.
Alla lag kommer att vara bättre än de Piteå mötte i år. PIF har också ett lag som nästan helt saknar rutin från serien. Det är problem som en nykomling får dras med. Erfarenhet kan bara uppnås genom att vara där, inte framför en taktiktavla. Men det gäller att utnyttja all kunskap om kraven. Därför är Anders Wallerströms intåg viktigt. Han har varit på nivån förut. Han vet vad det handlar om. Sedan inbillar jag mig att Piteå har allsvensk hjälp att tillgå. Roger Sandberg, tränare i Gefle, kan säkert tips sina gamla förening om unga spelare på väg uppåt i karriären som skulle må bra av en eller ett par säsonger i division 1.
Piteås grund läggs nu. Vad den handlar om? Att hålla den som finns intakt och förstärka ytterligare.
Piteå utklassade motståndarna i division 2. Men det vore ett misstag att överskatta förmågan i division 1. Förstärkningar är en absolut nödvändighet. Får Piteå behålla sina backar, Arish Nouri och stora delar av övriga mittfältet och anfallet ser det ljust ut. PIF är bättre rustat än många andra lag som gått upp. Men det är inte tillräckligt. Mer offensiv kraft behövs. Tetteh Komey är en målskytt, men det behövs fler. Mittförsvaret behöver bli mindre känsligt för skador och centralt på mittfältet krävs ytterligare bredd och spets.
Den svåraste frågan är målvaktsposten. Richard Nordlund och Tomas Adell är under kontrakt. Två bra division 2-målvakter, men ingen av dem har övertygat mig om att de kan vara tungan på vågen till Piteås fördel om laget slåss för överlevnad i division 1. Misstagen har varit lite för många för det.
Skellefteå FF med Fredrik Enberg är på väg ur division 1. Vad gör Piteå om han vill återvända? Enberg har erfarenheten, kunnandet och revanschlusten. Men hur skulle det påverka gruppdynamiken med tre målvakter?