Tystnaden sänkte sig snabbt över LF Arena efter slutsignalen. Publiken vandrade hemåt. Anundsjös spelare gick med hängande huvuden i sakta mak av planen.
Piteås spelare då. Tomma ögon, kroppsspråk utan uttryck. Så bryts tystnaden av ett vrål.
Hemmalagets målvakt skriker, kastar det han har i händerna, hoppar av frustration upp och ner och vevar gestikulerande med armarna mot sina medspelare.
Det är ingen galning som fått frispel. Utan en spelare som fattat precis vad det handlar om. Att Piteås prestation räckte till tre poäng, men absolut ingen annanstans. Allra minst till att utmana om seriesegern.
Vi kan stryka svordomarna och övrig känslosam värdeladdad kosmetik i den verbala hårtorken. Om vi istället koncentrera oss på kärnan i Tomas Adells utspel så framstår det tydligt att han hade rätt.
Där här var en match där Piteå lekte fotboll. Det gav fina mål, en lugn dag på planen och tre poäng. Men inget lag lattjar hem en serie, absolut inte Piteå.
Med ledningen i famnen hade PIF som i alla det tre senaste matcherna ett val. Att fortsätta köra, hålla koncentrationen och strida inte bara för poängen och målen framåt, utan för att hålla tätt bakåt. Valet att kunna gå från en match med positiva känslor kring alla delar, snarare än med sänkta huvuden och en känsla av att det ändå inte blev så bra i slutändan. Inte för att man inte kunde, utan för att man helt enkelt inte ville tillräckligt mycket.
Nu valde spelarna det senare. Det för stunden roliga istället för det på sikt viktiga. Det PIF behövde var en match av hållen nolla. Nittio stabila minuter, inte ytterligare en halvtimme slarv, lättja och okoncentration.
Piteå är inget starkt defensivt lag, ju förr utespelarna inser det desto bättre. Styrkan ligger i offensiven.
Det var den som gav segern mot Anundsjö, den har fört laget in i toppstriden. Men ett PIF utan ödmjukhet eller intresse att jobba defensivt är inte bättre än något lag i den här serien. Därför har det varit berg- och dalbanafotboll tre matcher i rad mot lika många bottenlag.
Piteå har inte råd att agera utan ödmjukhet. Det höll inte mot Täfteå eller Gällivare. Nu fungerade det. Men inte i längden.
Den smarte lär sig av misstagen, den dumme gör samma sak igen. Nu har PIF gjort ett misstag tre gånger i rad. Lär man sig inte nu kan laget snart säga hej då till toppstriden. Offensiven är styrkan, men utan en solid defensiv kommer man ingenstans. Det är inte där lagets styrka finns, men det är vad som också måste fungera. Då är saker som löpvägar hemåt, bollvinster och duellspelet viktigt. Annars blir det en säsong som lovade mycket, men höll lite. Det vore onödigt.