Fotboll är en fantastisk sport. Det finns undersökningar som visar att ingen stor bollsport är så skrällbetonad som fotbollen. Ett på pappret sämre lag kan genom bra organisation, taktik, övertygelse, fasta situationer och en sjutusan massa löpmeter slå ett bättre.
För att ta ett internationellt exempel: Grekland vann EM 2004.
För att ta ett lokalt: Piteå-Tyresö 2-1.
David mot Goliat.
Eller om ni så vill:
7 mot 20 miljoner kronor i omsättning.
Johanna Andersson mot Marta - Assis bästa i division 1 ifjol mot världens genom tiderna bästa.
Klara Grahn mot Caroline Seger - noll allsvenska matcher mot Sveriges lagkapten.
Lisa Renlund mot Christen Press - läger med yngsta flicklandslaget mot landskamper för USA:s A-landslag.
Listan kan göras längre men ni fattar. Det här var en dunderskräll.
Det ska inte ske, men ändå hände det.
För att förstå varför måste vi gå tillbaka till fotbollens innersta väsen. Fotboll är sporten där ett sämre lag alltid kan slå ett bättre. Det gröna fältets schack kommer alltid att leva upp till sitt namn.
Piteå slog inte Tyresö för att laget är bättre på pappret. Piteå slog Tyresö för att man gjorde den bästa matchen utifrån sina förutsättningar. Piteå drog ner tempot, flyttade efter laget, krympte ytor och höll tätt mellan backlinje och mittfält. Marta kunde göra sina snurrfinter bäst hon ville, hon vann ändå inga meter.
I första halvlek envisades Tyresö med att försöka komma in på trånga ytor som Piteå gjorde allt för att stänga. Bollen slogs aldrig bakom backarna så Piteå kunde trycka upp försvaret och skapa syrebrist för Tyresö på mittplan.
I andra tog det 30 sekunder innan Tyresö slog precis den långa boll de aldrig gjorde i första. Sekunden senare nickade Faith Ikidi bort den. Tyresö fortsatte slå och Ikidi fortsatte att nicka. Hon överglänste alla världsstjärnor på planen. Precis som mot Umeå, då var Ikidi klart bättre än Emma Berglund som 2012 utsågs till bästa back på fotbollsgalan. Men Ikidi spelar väl i fel lag...
Taktiken på pappret och genomförandet på planen gav Piteå segern. Det här var lika mycket Stellan Carlssons seger över Tony Gustavsson som Piteås spelare över Tyresös dito. Stjärnlaget hittade aldrig nyckel att dyrka upp ett disciplinerat Piteå som fick ut max av resurserna. Aldrig tidigare har ett lag från Piteå besegrat ett världslag i fotboll. Nu hände det, visserligen i en träningsmatch över 70 minuter men ändå. Det var historia som skrevs på sitt sätt.
Piteå ska etablera sig i damallsvenskan. Alla förutsättningar finns: en tillräckligt bra spelartrupp och ledarstab. Men det finns en sak som kan sänka Piteå: Skadorna.
Just nu ser det inte alls bra ut på den fronten. Sju-åtta spelare är på skadelistan med knappt tre veckor till premiären. Det här kommer inte att hålla i seriespelet. Piteå måste få in ett par namn till. Truppen är alldeles för tunn just nu. Som det är nu kan Piteå inte förändra matchbilden genom byten och det uppstår alltid nya skador under en säsong. Spelarna med utvecklingskontrakt kan inte förväntas fylla luckorna. De är inte där ännu.
Som läget är just nu behöver Piteå ha två backar och en mittfältare till i truppen. Transferfönstret stänger 2 april så det är bråda dagar för sportchef Leif Strandh.
Till sist...
... Johanna Andersson, ytterbacken, är helgens utropstecken. Stenhård och löpstark.
... Francisca Ordega kommer inte att fylla Jennifer Nobis lucka under våren. Ordega visade fina intentioner i vissa sekvenser i helgen men hon behöver anpassa sig till det svenska spelet. Jag efterlyser mer tuffhet och killerinstinkt framför mål.