Undrens tid är inte förbi. Det serveras nya jätteskrällar varje dag och visst kan Örnsköldsvik vinna mot Östersund samtidigt som Piteå fixar en premiärönskerepris och lägger formstarka Asplöven på rygg. Realistiskt handlar det om en träff på tjugo och det högst troliga är att säsongen är över för Piteå Hockeys del strax före klockan 19 söndag kväll.
Personligen tycker jag att det är synd att Piteå inte gav sig själva chansen att slå ut blåbäret Ånge i play off-spelet för att sedan som nederlagstippat ta sig an ett gäng med höga allsvenska ambitioner. Ett något så när ordinarie Piteå är bra nog att ruska om alla division I-lag i landet. Så är det!
Var på plats i Lombiahålan i Kiruna och bevittnade Piteås förmodade Waterloo-match för säsongen. Piteå var absolut inte sämre än Kiruna trots att laget saknade en hel andrakedja när Paul Allan Bamberg och Tim Övist var skadade och Joakim Högberg, sjuk. Jo, jag vet att skador och sjukdomar alltid är en ingrediens att ta i beaktande i de stora lagsporterna, men Piteå har varit sällsynt drabbat under säsongen.
Daniel Olofsson båtben, Niklas Strandbergs olika skadeproblen, Joakim Högbergs och bröderna Hurtigs knäskador, Jens Sundkvist njurskada, stjärnan Petter Emanuelsson och målvakten Oskar Sehlstedts frånvaro under viktigaste bortaturnén. Plus en massa annat småstrul.
Hyllade Kiruna har förstås varit jättebra i Allettan. Inte en enda nollpoängare under de tretton (!) inledande matcherna säger en hel del. Över fyrtio procent i power play-statistik lägger ytterligare tryck på den cementerade förstaplatsen. Siffror hit och siffror dit.
Talangfabriken som Piteå i hånfulla ordalag brukar kallas mellan varven har toppchans mot hyllade Kiruna, Asplöven och Björklöven alla dagar i veckan. När bokslut görs för spelarna i de lagen är det Piteåuppställningen som spelat flesta matcher i eliten.
Som väntat krymper toppen i elitserien. Plötsligt och lustigt är fem lag inblandat i kampen om de fyra första platserna. Jag har rört vid ämnet tidigare och det är som skrivet en väldigt stor skillnad att hamna på de två första platserna eller den tredje och fjärde. Den femte ska vi inte ens prata om. Skellefteå har lagt in en tuff träningsperiod - trodde för övrigt att man slutat med den typen mitt i säsongen i modern lagidrott - och det har inte sett roligt ut för lagets supporters i de tre senaste omgångarna.
Målvakten Andreas Hadelöv har silat tolv puckar i sina två senaste framträdanden mot Frölunda. Andreas, som svarat för sensationellt bra säsonger de fem senaste, är knappast bättre än juniormålvakterna Stefan Steen och Oscar Sehlstedt för dagen och här har Skellefteå något att tänka på. Form är en färskvara och snart är det dags för slutspel. Det Hadelöv visat på slutet är inget som är i närheten av det en het slutspelsmålvakt förknippas med. Förra säsongen slarvade Skellefteå bort förstaplatsen och lottades till Linköping och sedan Luleå i semifinalen. De två holmgångarna kostade guldet.
Luleå Hockey toppar elitserien och är en daglig följetong i spalterna. De senaste rubrikerna har berättat att stjärnan Johan Harju är petad. Faktum är att Harju inte platsar i Luleå för dagen. Den inte alltför vasse skridskoåkaren Harju har hamnat mellan stolarna. Den ena stolen spelar den gamla burskydds- och båghockeyn. Den andra den där "kvicka fötterna-hockeyn" och där har Harju problem. Snipern vill nog inget hellre än att dra från Luleå och Luleåledningen vill nog inget annat än att bryta det fläskiga kontraktet. Så är det.
Vi får se vad som händer framöver.