Sofie Persson försvinner – det vet vi nu.
Hallbera Gisladottir likaså – det visste vi innan.
Vad det betyder för Piteå?
En hel del i inläggsspelet. I övrigt tror jag att Piteå känner sig rätt lugn med situationen ändå.
Piteå har varit ett av damallsvenskans bästa lag på fasta situationer. Den främsta anledningen till det är vassa inläggsfötter.
Det handlar i tur och ordning om June Pedersen, Sofie Persson och Hallbera Gisladottir.
Nu är bara June kvar. Hon är den som har legat bakom flest mål med sina fina hörnor, frisparkar och framspelningar i övrigt.
Men två viktiga inläggsspelare har försvunnit och det är ingen tvekan om att Piteås starkaste offensiva vapen – fasta situationer – just nu är försvagat.
Sofie Persson var den självklara hörnläggaren från vänster.
Hallbera Gisladottir var första reserv till June Pedersen och isländskans härliga tryck i vänsterfoten gjorde det möjligt för Piteå att lyfta upp spelet och lättare få in bollar i straffområdet. Därför är det här minusposter.
Men det är ingen total nedrustning av slagstyrkan det handlar om. Pedersen är kvar och jag inbillar mig att PIF känner att man har koll på situationen.
Att mittfältaren Emilia Appeqlvist stannade var ett klart plus. Det hade inte jag räknat med på grund av konkurrensen med andra klubbar söderut. Hon var mycket viktig i höstas och en starkt bidragande orsak till Piteås imponerande höst där defensiven höll hög klass.
Tillsammans med Josefin Johansson utgör hon ett bra innermittfält. Johansson och Appelqvist kommer att ta jobbet i alla matcher och är smarta spelare som Stellan Carlsson gillar. Båda har ju numera också Pia Sundhages ögon på sig.
June Pedesen tar i vanlig ordning hand om en kant och sköter det bra. Då har vi fyllt tre av fyra platser på mittfältet.
Sofie Persson blir den fjärdedel som försvinner från mittens rike. Det är en minuspost. Hon har gjort 43 damallsvenska matcher för klubben och var lagkapten. Hon hade blivit nyttig även 2014, men det är ingen kris för att hon nu försvinner. Pauline Hammarlund har kommit och bidrar med fart på kanten – precis vad PIF behöver. Det djupledsspelet har saknats. Man ska också ha klart för sig att Piteå inte har värvat färdigt. Jag räknar med att PIF jobbar på ett toppnamn till mittfältet. Lydia Williams och Hallbera Gisladottir har försvunnit. Det frigör pengar som PIF ännu inte har satt sprätt på.
I försvaret lämnar Hallbera Gisladottir vänsterbacken tomrum. Jag tror inte att Piteå hänger läpp för det, i alla fall inte sett till defensiven. Hennes flytt frigör pengar och nästa säsong är skadade Emelie Lövgren och Lena Blomkvist tillbaka. Dessutom har Lotta Ökvist och Ronja Aronsson utvecklats ett år ytterligare och kan börja konkurrera om platserna. Frågetecken finns för backarna Anna Westerlund och Elin Bergkvist som inte skrivit på nya kontrakt. Här kan Piteå behöva komma in med ersättare.
Piteå har en påse pengar – utifrån den gäller det att få ihop ett så starkt lag som möjligt. Facit vet vi först när alla bitar faller på plats. Därför finns just nu ingen anledning till oro för att lagkaptenen Sofie Persson lämnar laget. Piteå genomför inte någon nedrustning utan en omfördelning av styrkorna.