Piteå Hockey tog sig inte till play off-spel i våras. Den här svängen kommer det att gå bättre även om en biljett till allsvenska kvalserien kan tyckas avlägsen. Med aningen större ekonomiska muskler hade dock Piteå kunnat vara en rejäl utmanare framåt vårkanten.
Dagens Piteåbygge ser tre frontspelare som om de valt den typen av satsning kunnat ta en tröja i en elitserietrupp. Rutinerade duon Niklas Strandberg och Daniel Olofsson har spelat några matcher högst upp i seriesystemet och en herrans massa i allsvenskan. Joakim Högberg hade gjort elitseriedebut i Luleå redan förra säsongen om han valt att stanna och satsa där. Andra toppar i Piteå är förstås comebackande backen Jocke Engström, elitseriemeriterade Marcus Hurtig och juniorlandslagsmålvakten Oskar Sehlberg.
Det som kommer att avgöra ifall Piteå på allvar kan skaka om trion Kiruna och lövhögarna av björk och asp än mer än förra säsongen är om spelare som backarna Anders Öhlund och Viktor Nilsson tar ytterligare kliv i karriären, om Niclas Westerlund hittar tillbaka till den form han hade för tre säsonger sedan innan skadan. Niclas var ju poängkung i laget som junior. Paul-Allan Bambergs, de unga Skellefteåbackarna Joakim Lindahl och Anton Åströms utveckling blir också intressant att följa liksom egna produkterna Daniel Nilsson och "snipern" Jens Sundkvist.
Ett halvdussin andra spelare som fostrats i närområdet hade dock varit skillnaden mellan en hygglig division 1-säsong i mängden och ett allvarligt menat försök. Och det är i det resonemanget detta med aningen större ekonomiska muskler kommer in. Den lovande Luleåduon Christian Nyman och Oskar Nilsson valde södra Sverige och Norge. Piteåkillarna Mikael Aaro, Anders Grönlund och Niklas Johansson, alla tre toppspelare i ettan, drog till Karlskrona i Blekinge. Mest synd av allt, med egoistiska Piteåögon sett, var dock att Patrik Bergström fortsatte karriären på hockeyns bakgård i Slovenien. Nyman, Nilsson, Aaro, Grönlund, Johansson och Bergström är ingalunda några högavlönade hockeylirare, men givetvis hade spelarbudgeten i ett nafs blivit mer än dubbelt, ja kanske till och med dubbelt dubbelt så dyr. Ett faktum som också säger en del om vilka små medel Piteå arbetar med i förhållande som exempelvis Asplöven och Björklöven. Och dessa båda lag kan knappast mäta sig med några av gängen i söder.
Korta resor och i många fall höga publiksiffror är vad det handlar om för flera division 1-lag nedanför huvudstaden. Här uppe i norr är det precis tvärtom. Långa resor och låga publiksiffror. Piteå får förstås mycket stryk rent publikmässigt när grannarna heter Luleå och Skellefteå. Ändå kan man tycka att Piteåpubliken sviker när Asplöven, Björklöven, Teg och Kiruna kommer till LF Arena. Det är ingen himmelsvid skillnad på rafflet och klassen på vad de lagens toppformationer bjuder jämfört med tredje- och fjärdefemman i några av elitseriegängen. Då är det betydligt större skillnad mellan snedsparkarfotbollen norr om Sundsvall och landets elit.
Piteå åkte upp till Kiruna och vann premiären ifjol. Sedan blev det storstryk mot Björklöven borta i andra matchen. Årets schemaöppning ser likadan ut. Kiruna borta i helgen och sedan en tripp till Umeå. Piteå är inte favorit i någon av matcherna, men bra nog att överraska även om Daniel Olofssons konvalescensfrånvaro är ett stort avbräck. Eventuellt spelar han dock redan på onsdag.
Till sist...
...är det mot Frölunda (borta) och Djurgården (hemma) som Luleå ska jaga bortapoäng mot i kommande matcher. Inte Djurgården och Linköping som jag skrev i hetsen efter torsdagspremiären. Ett ännu skadedrabbat Skellefteå möter Timrå hemma i eftermiddag. Ett tungt ok läggs på succétrion Möller, Goren och Holloways axlar men de grabbarna viker sig knappast för trycket.