Det är lätt att sväva iväg.
Segern mot IFK Luleå var stark – men Luleå var också pinsamt svagt i första halvlek.
4–0 borta mot nykomlingen Täfteå är också fina papper. Hemmalaget hade massor av spelare som var nya i divisionen. Man glömmer lätt att PIF också mönstrade några i startelvan.
Senaste tiden har vi sett Moses Duckrell och Samuel Naiwo ta stora ledande roller i offensiven. Vi har märkt hur Alex Naylor slår sina fina avgörande passningar och att Gustav Nordh och Johannes Lidström tagit enorma kliv under försäsongen.
Vi har även kunnat se ett försvar som bara släppt in ett mål totalt på två senaste matcherna.
Men det vi inte har fått se än är det mest intressanta – Piteå mot ett riktigt bra division 2-lag.
IFK Luleå får ursäkta. Laget var uselt under 40 minuter i matchen mot Piteå och jag kan inte tänka mig annat än att IFK är sämre än ifjol.
Det jag efterlyser är ett test för Piteå. En seriematch mot ett lag med skickliga forwards som kan sätta press på PIF och ställer trebackslinjen inför svåra val.
Det har vi inte sett Piteå utsättas för än. Täfteå hade ett par feta chanser och det var tydligt att det finns luckor i Piteås ytterområden. Så har det varit tidigare matcher också.
Men det är först när vi får se PIF mot ett riktigt bra division 2-lag som det egentliga svaret kommer. Antigen klarar Piteå att täppa igen eller så blir det ihåligt och ytor som bra fotbollspelare klarar av att utnyttja.
Serien är lång, svaret kommer. Men PIF kan i alla fall känna arbetsro just nu. En premiärseger ger alltid en skön möjlighet att jobba vidare i lugn och ro (om än med fokus), ett par veckor till.