Piteå är bra på mycket, men att överraska är inte en av dem.
Det är inte lagets svaghet – utan dess styrka. Till vilken match Stellan Carlsson än har skickat ut laget den här säsongen har det sett likadant ut.
I år har stabila Piteå varit mer stabilt än någonsin. Ifjol fanns ett och annat uselt bottennapp (som Mallbacken 0–4). I år har vi inte sett något i närheten av det.
Laget som i många år varit bäst på att jobba hårt och rätt gör det nu mer än någonsin. Konkurrensen i truppen är bättre än tidigare och det bidrar. Att Lena Blomkvist först i åttonde omgången fick spela säger inte det man tror om henne, men väldigt mycket om truppen.
Det finns ett laget före jaget av enorma mått.
Mot Eskilstuna var det ett enat kollektiv där varje spelare verkligen slet för varandra, för laget, för poängen. Emelie Lövgren slängde sig för att täcka med huvudet. Nina Jakobsson skickade bollen i mål och en motståndare att tugga gräs.
Piteå har inte varit underlägset motståndet i någon match, pressat Rosengård (cupen), spelat ut Linköping och nu besegrat Eskilstuna. Det är starka prestationer mot landets bästa lag. Men det är inte tillräckligt för att vara med i guldstriden. Bra spel har gett för få poäng. Bara mål kan ge segrar. Piteå står på ett de tre senaste omgångarna. Då är det omöjligt att vinna mer än en match hur mycket spelarna än sliter, hur bra de än offrar sig, hur mycket de än pressar och stör motståndarna.
Vi kommer inte att få se ett särkskilt målglatt PIF den här säsongen. Försvaret kommer att vara nyckeln. Det är bra för det är lagets styrka. Det finns inte en match som PIF inte kan hålla nollan i. Därmed finns det inte en match som laget inte kan vinna.
Det här laget kommer inte att göra många mål, men det behöver göra tillräckligt många för att vinna den mängd tuffa, målsnåla matcher som återstår.
Så länge June Pedersens inläggsfötter, Hanna Petterssons fysik eller Nina Jakobssons och Julia Karlernäs huvudspel är med kan PIF alltid göra mål. Men något guld kommer det inte bli. Det saknas en skyttedrottning för det.
En skyttekung har däremot Piteå IF:s herrlag. Joel Edström springer inte mest. Dribblar inte bäst. Men vet var han ska vara när han ska vara det. Edström smällde in 21 bollar för Infjärden i division 4 ifjol. En bra siffra. Att han nu står på nio fullträffar i division 2 är mycket imponerande. En bra omgivning spelar in, men Edström har också visat att han läser spelet framför mål rätt och tar sig till lägena. Med huvudet eller fötterna, han gör mål på olika sätt.