Inledningen av säsongen har onekligen varit en succé för Piteå IF.
Efter att ha förnedrat IFK Luleå i genrepet inleddes seriespelet med 4–0 mot Täfteå och nu 2–0 mot Morön.
Även om jag fortfarande efterlyser det stora testet och mer jämnhet i spelet finns det så många ljuspunkter i Piteå att det är svårt att rabbla upp alla.
Tomas Adell har hållit nollan i serien och haft några riktigt vassa räddningar.
Fredrik Lundgren är den ledare i försvaret han ska vara. Samtidigt har Anton Rosengren och Pontus Sundqvist visat stabilitet trots sin tidigare totala avsaknad av spel i divisionen.
Piteå har prickat helt rätt med scoutingen på sina engelska spelare. Samuel Naiwo är precis så bra i varje match som han var mot Morön. Snabb, teknisk, och den som drar igång många anfall. Moses Duckrell är ett ständigt hot i djupled och förutom de två målen i serien har han varit först på så många bollar framför mål att han borde stå på det dubbla. Alex Naylor levererar sina fina djupledsbollar som passar perfekt in i den här offensiva löpvilliga upplagan av PIF. Kraig Rochester löper bra på kanten, skär in eller kommer till inlägg.
Fyra killar som jag också stött på i gymmet i stort sett varje gång jag varit där i vår. Det säger mer om kvartetten än mig.
De lyfter PIF.
Men vet ni vad.
Det här är ändå inte det bästa.
Det är Johannes Lidströms genombrott. Han är bara 16 år men var bättre än alla andra på planen igår. Det mest lovande är inte det – utan sättet han var det på.
Ska vi ta två egenskaper som är viktigare än alla andra hos en talang så landar vi på en psykisk och en fysisk. Huvudet och snabbheten. Lidström besitter båda.
Han är totalt orädd i duellerna och slänger sig in i dem med en sådan självklarhet. Det är som att han har spelat flera år och inte två matcher på den här nivån.
Den respektlösheten men även ödmjukheten till det hårda jobbet i båda riktningarna vittnar om en spelare som varken är rädd eller självbelåten.
Tankarna under hans första 45 minuter mot Morön gick närmast till Roberto Carlos. Brassen som på toppen av sin karriär aldrig behövde någon yttermittfältare framför sig. Han skötte kanten helt själv genom sina löpningar.
För Johannes Lidström gäller det att hålla uppe utvecklingskurvan genom att lägga ner samma hårda jobb varje träningsdag och prestera så här i varje match. Med sina löpningar i bägge riktningarna, förmågan att hålla balansen trots knuffar och sina farliga inlägg imponerade han stort. Fortsätter han i samma stil vaknar snart större klubbar och då blir det inget division 2-spel nästa säsong även om PIF blir kvar i serien.
Inget är någonsin givet i en fotbollsspelares utveckling. Men Lidströms förutsättningar är bättre än så många andras.
Dessutom är han inte ensam. Piteås andra 16-åring – Gustav Nordh – är också riktigt lovande. Mer om det en annan gång.