Träffade en av de som dragit ett stort lass i Piteå IF:s herrsektion i söndags. Han menade bestämt att det bästa för föreningen var att samtliga inom såväl herr som damsektion avgår och att det bildas en helt ny fotbollssektion som tar hand om rubbet inom just den sporten. Jag frågade om han skämtade. Men, nej. Han var gravallvarlig. Ingen av oss som sitter där kan samarbeta med varandra över huvudtaget underströk han.
Ett par dagar senare stötte jag på två av damsektionens medlemmar som tillsammans närapå tillsammans uppnått en mansålder när det gäller år som ledare i föreningen. De var i det närmaste deprimerade och menade att fortsätter diskussionerna i samma ton som på slutet är det lika bra att lägga ned damlaget och börja om från noll i division fem. En sak var dock såväl den rutinerade herrsektionsmedlemmen och de två damsektionsmedlemmarna helt överens om. Ingen gillade alliansföreningstanken.
Tunga namn inom ungdomssektionen kan i alliansföreningstanken tänka sig att kliva in under herrsektionens flagg, men absolut inte under damsektionen...
Ungefär så låter det inom väggarna hos ortens klart största förening och som oftast när det blir tjafs handlar det om kronor och ören.
Piteås verksamhet på damsidan har fått uppmärksamhet i hela landet. PIF är en faktor att räkna med i medaljstriden i en av världens bästa damligor i en av världens största sporter. Vandringen mot toppen är en imponerande resa. Inte minst sedan tränarduon Stellan Carlsson och Andreas Johansson tillsammans med sportchefen Leif Strandh klev in i matchen på allvar för en handfull år sedan. Numerären av egna produkter från orten som ingår i den allsvenska truppen är imponerande. Slår man ut den till övriga länet är den än mer imponerande och ser man till de spelare som värvats som lovande, ordinära och till och med reserver i andra elitlag och utvecklats till landslagsspelare i PIF snackar vi om en fenomenal siffra. Det är synd att inte Svenska fotbollsförbundet delar ut den form av elitbidrag till klubbar som säsongen innan en A-landslagsspelare debuterar haft hen under sina vingar. I Piteå IF:s fall handlar det om hela fem spelare senaste säsongerna. Samtliga fem - Hilda Carlén, Emilia Appelquist, Josefin Johansson, Pauline Hammarlund och nu senaste Irma Helin - finns med i Pia Sundhages senaste landslagstrupp. Alltså fem av tjugoåtta i den truppen som representerade PIF ifjol. Vilka skjutare och då har jag inte ens nämnt stjärnor som mittbacken Faith Ikidi, vänstersläggan June Pedersen, knäskadade Hanna Pettersson och Tempest Marie Norlin.
Piteå IF utan damlaget skulle vara en fattig klubb, men i det sammanhanget bör man ha i åtanke att det finns många inom föreningen som menar klubben skulle vara en mycket rikare klubb utan elitinslaget. Inte jag!
Frågan om LF Arena fått den ansiktslyftning vi ser idag utan damernas spel i allsvenskan är relevant. Och vad säger man om den projekterade fotbollshallen. Hade den ens blivit av utan elittjejernas framgångar? Kommande helg spelar PIF-tjejerna en viktig match om lilla silvret mot Eskilstuna. Det laget har för övrigt Piteå fyra raka matcher mot utan förlust. Fördel PIF där.
Kulingen inom Piteå Hockey handlar konstigt nog inte om pengar även om just kulor kan vara en underliggande faktor här också.
Det vi vet är att trotjänaren och juniortränaren Niclas Wikström hoppar av redan ett par månader in i säsongen. Många spekulerar och lägger in känslor i pajkastningen, men ingen träder fram och berättar vad det egentligen handlar om.
Piteås sportchef Jonatan Glader står mitt i kulingens centrum och tvingas utåt sett ta de emot de värsta rallarsvingarna. Den förhållandevis unge skåningen Glader ville gräva ned all gammal skit och göra Piteå Hockey till det lokala folkets lag igen när han hoppade av lärarutbildningen inför förra säsongen. Inget snack om saken att den här killen kan hockey. Det skulle vara en stor kompetensförlust om han ruttnade och lämnade.
Men just det där att få alla att dra i samma håll i en förening där många av ungdomslagens tränare spelat elithockey är inte lätt. Är det samma policy som råder i de gäng som Niklas Björnfot, vår kollega Micael Lindgren/Björn Grahn, Tomas Holmström/Mats Björk och Björn Lavander tränar. Jag har ingen aning, men det är ungefär det hoppet Glader när. Naivt, ja kanske, men Piteå Hockey måste en gång för alla bli EN (!) klubb och inte många klubbar i klubben.
Det viner av personangrepp i kulingvindarna i Piteå Hockey, men ingen vill utåt sett berätta vad det egentligen handlar om. Fortsättning lär följa...