Piteå hade inget val inför matchen mot IFK Luleå. Ta poäng.
Helst seger, allra minst kryss. Förlust och laget skulle få ytterst svårt att klara sig kvar i division 1.
Visserligen återstår hela tio matcher av division 1. Men det här var en drabbning av ytterst stor betydelse för PIF. Sex raka förluster och sex poäng upp till kvalplatsen hade varit en mardröm med tio matcher kvar. Både poängmässigt och mentalt.
Nu tändes ett litet hopp i alla fall. PIF har chansen att klara sig kvar men det kommer att krävas en radda segrar för att överhuvudtaget ha chansen att klara sig kvar. PIF är piskat att ta fler poäng på de tio matcher som är kvar än på de 17 man spelat hittills.
Det är faktum.
Att i säsongens viktigaste match tvingas kasta in en 17-åring helt orutinerad målvakt är tufft.
Men Anton Norén är en intressant talang. Målet var han inte nära att ta, men löftet visade prov på mycket bra spelsinne och var ständigt rätt ute på inläggen och de många utrusningarna. PIF mörkade in i det längsta att han skulle stå och det är förvånande att IFK Luleå inte ville skrämma den unge målvakten genom att smälla på honom från början eller skjuta mer. Nu dröjde det närmare timmen innan han fick sitt första riktiga skott på sig.
Första halvlek höll inte division 1-klass. Det var för lågt tempo och många felpass. Tråkigt.
Luleå var bättre på att ha många spelare runt bollen nära straffområdet, därför skapade de mer medans PIF åter föll in på spelet där Tetteh Komey var den enda referenspunkten i anfallet som med svagt understöd skulle fixa allt själv.
I andra halvleken fick vi se två lag som bjöd på betydligt större ytor. Mittfälten sträcktes ut och då syntes kvalitéerna som gjorde Carl Cunningham till en sådan spelare som GIF Sundsvall varit intresserat av. Cunningham är riktigt bra när han får utrymme. Nu såg vi några härliga vändningar och dribblingar. PIF var bra på att fylla på och hade kvalitén också. Plötsligt fick Tetteh Komey det understöd han behöver men PIF genomgående inte kunnat ge honom den här säsongen.
Samtidigt innebar de stora ytorna farligheter bakåt. William Olausson är en härlig spelare när han får gå framåt och attackerar boll men får problem när det går snabbare runt fötterna och behöver någon bredvid sig som kan kompensera det. Det såg vi vid utmärkte Patrik Pettersens mål.
Det här var inte vad PIF behövde mest av allt, men det var ett steg åt rätt håll. Det får man nöja sig med just nu. Det kommer fortfarande att krävs lika många segrar som tidigare för att klara sig kvar i den här serien och matcherna att göra det på är färre.