På den ena sidan Marit Björgen. Hela Norges kelgris. På den andra Justyna Kowalczyk. Polskan som norrmän älskar att hata.
I teorin är Kowalczyk den enda som kan hota Björgen från att vinna rubbet i VM. Speciellt när norskan nu så galant klarade av första hindret, sprinten.
Polskan har offentligt gått ut och kritiserat både Björgen och norska skidförbundet och det internationella förbundet för att Björgen får använda dopningsklassad astmamedicin när hon tävlar. Så det är klart att Kowalczyks popularitet inte står högt i kurs hos de norska fanatiker som hyllar Björgen över allt annat. Dessutom har hon nu fått sällskap i sin kritik av en annan elitdam från öst: slovenskan Petra Majdic.
Själv ansluter jag mig helt och fullt till Björgens läger. Det är många inom toppidrotten, även svenskar, som fått dispens för samma eller liknande astmamediciner för att kunna träna och tävla på samma nivå som sina konkurrenter. Astmaproblemen, tycker det norska förbundet, bör klassas ungefär som andra handikapp, exempelvis dålig syn eller dålig hörsel. De problemen kan ju lätt avhjälpas eller åtminstone lindras med hjälp av glasögon respektive hörapparat.
Till det här resonemanget har det internationella förbundet anslutit sig. Men det mildrar inte Kowalczyks kritik, även om hon inte basunerat ut den just under VM. Till skillnad från Majdic.
För ett år sedan vann Marit Björgen både sprint och jaktstart i Vancouver. Liksom stafett. Sedan fick hon stryk av Kowalczyk i tremilsloppet med gemensam start.
Men därefter har inte Björgen förlorat ett enda distanslopp, så i dag kan nog endast misslyckad vallning stoppa norskan från en ny guldmedalj. Sen återstår 10 km, stafett och det avslutande tremilsloppet innan Björgen skriver skidhistoria. Det finns visserligen damer som tidigare vunnit allt i VM eller OS, men då har det inte handlat om lika många grenar som programmet har vuxit ut till nu.
För ett år sedan blev Anna Haag silvermedaljör i jaktstart; hon slog Kowalczyk på upploppet. Nu sätter flertalet svenskar sitt hopp till Charlotte Kalla. Och det är nog inte helt fel; hon visade bra sting i sprintloppet trots missen i slutet av semifinalen. Skulle någon av svenskorna vara med i medaljstriden vore det strålande. Men upp till Björgens nivå når ingen av de våra.
Däremot kan vi nog hysa gott hopp om en ny medalj för Marcus Hellner. Daniel Rickardsson skulle till och med kunna göra en Jönsson - dvs sällskap med Marcus på prispallen. I varje fall att döma av hur Daniel åkte när han utklassade hela startfältet på 15 km i Drammen för en vecka sedan. Skulle detta ske, går det kanske ut över Jesper Modins tänkta plats i lagsprinten på onsdag ihop med Emil Jönsson. Trots att Jesper visat strålande form.
Men orsaken till att sprintcoachen Arild Monsen ännu inte tagit ut laget är förmodligen att han på söndag vill se vad Rickardsson går för i skarpt läge. Och det vill till att Sverige mönstrar det absolut bästa vi har med tanke på att Norge ställer upp med paret Ola Vigen Hattestad - Petter Northug.
Hur stor är risken för att Marcus Hellner tappar fokus efter sin strålande uppvisning i sprintloppet? Det har skett med många tidigare förstadagsvinnare, exempelvis Thomas Eriksson när denne vann den inledande tremilen vid VM på samma plats 1982. Risken är inte särskilt stor, tror jag. 25-åringen från Gällivare verkar inte bara ha en fysik av stål utan även ett mentalt psyke som står pall.
Marcus andades självförtroende inför mötet med den svenska pressen i går och är medveten om att han frånsett lagsprint ska åka allt i fortsättningen: jaktstart på söndag, 15 km klassiskt på tisdag, stafett fredag och så hans kanske bästa chans bortsett från dagens övning, femmilsloppet med fri åkteknik och gemensam start avslutningsdagen den 6 mars.