Mycket snack just nu. Från alla de håll och ytterlägen.
Kommer inte kunna reda ut det, lika lite som jag kommer kunna ha helt rätt.
Men jag kommer försöka förmedla, ge en inblick från åkarnas perspektiv, och inte från en bekväm tv-soffas. Det har aldrig varit min grej. Kanske är det samvetet eller viljan att själv vara lika bra som våra största idrottare. Skulle inte kunna se mig själv i spegeln och därefter uttala mig på samma sätt om jag inte hade utsatt mig för det.
Men ni vet, ordet är fritt ändå.
Tycka och påpeka.
Och det här är långt ifrån något försök att trycka dit någon. Bara att dementera, bryta isär och göra saken lite mer konkret. Om jag lyckas är upp till läsaren.
Det finns något som kallas pacingstrategier, ett läge där man får ut maximalt av sina kapaciteter. Vi har olika sådana.
Kapaciteter.
Att få ut maximalt ur sin egen kropp, så att det inte går att plocka ut någonting mer när mållinjen kommer är och förblir målet med elitidrott.
Det handlar mycket om arbetsekonomi, det innebär att vissa åkare blir alltför spända, faller lätt in i ett annat teknikmönster och kopierar omedvetet åkaren framför sig. Detta innebär att arbetsekonomin blir sämre och att man blir dyrare i drift än om man slipper ha någon framför sig. Det är enligt mig den överlägset största anledningen till varför det går urskilja skillnad mellan cykel och skidor. I cykel kan du även följa hjulet på den framför dig och på så sätt ha ett stabilt vindtäck som är mer konstant.
Det går inte i skidor då kroppen är mer i rörelse och inte i samma låsta position. Friktionsfaktorn är större på skidor än på cykel, farten är även lägre på skidor vilket innebär, om man läst sin idrottsmekanik, att fördelarna med luftmotstånd inte blir lika markant i låga hastigheter. Det vet personer som åkt skidor mycket i sitt liv, framförallt i skate. Så Charlotte Kalla, Marcus Hellner gjorde enligt mig inget fel när de körde i front. Att spåna på hur det hade kunnat gå om loppet lagts upp annorlunda är en omöjlighet, nu är nu och då är då. Att andra skidåkare har en fysik som är bättre än dig själv för dagen är inget som går att påverka. Allt handlar om att optimera och göra det bästa av varje situation i loppet. Utnyttja de stunder du är pigg, och minimera skadan av de stunder du sliter för att överhuvudtaget orka stå upp. Det är mänskliga och fysiologiska faktorn. Ibland finns det inte tid för att tänka ett steg framåt, utan saker sker bara på ren intuition och det blir själva prestationen.
Hur ska det annars förklaras att Norge kan totalt dominera ut dagens sprintstafett? Det är ju inte så att Maiken Caspersen Falla, Ingvild Flugstad Östberg, Finn Hågen Krogh eller Petter Northug låg i rygg och lät på de andra lagen och lät bli att ”bomba”
De låg i front i stort sett hela loppet och trots chanserna att gå i rygg på dem och på så sätt ”spara” sig erbjöds, så klarar ingen av att följa dem ändå.
Norge visar klass och förmåga.
Stina Nilsson och Ida Ingemarsdotter tar ett silver som får ses som en lite oväntad och förvånansvärt bra valör.
Teodor Peterson och Calle Halfvarsson fallerar på otur, och det finns inte plats eller utrymme för på den nivån.