Jury utan funktion i alltför långa lopp
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det andra är hur FIS tillåter och/eller förmodligen uppmanar arrangörerna att förlänga distansens längd i sprintloppen. Möjligen är det ingen tillfällighet när man vet att den som leder internationella skidförbundets längdkommitté är norrman och heter Vegard Ulvang.
Fortsätter det så här är vi snart uppe i distanser på en halvmil. Redan som det är i dag har sprintmomentet urholkats.
Men åter till Lina Anderssons lopp. Det märktes tydligt i både kvarts- och semifinal att Lina ville åka i täten, förmodligen just för att undvika kollisioner eller stavbrott. Därför var det dubbelt smärtsamt för henne att bli drabbad på sätt som skedde. Hon blev bestulen på en nära nog given finalplats.
Men Lina ska ha all heder av sin insats. Det märks att hon blir allt bättre ju längre säsongen lider och den här tävlingen i Davos var ju ingalunda hennes (eller någon annans heller, för den delen) främsta mål den här vintern.
Det målet är OS i Vancouver. Och då avgörs sprinten i klassisk teknik, Linas bästa åksätt under hela karriären. Även om hon förbättrat sig avsevärt i fristil när det gäller just sprint. Dessutom har hon en given plats som startflicka i stafetten.
Bra ifrån sig gjorde även Jesper Modin. Att han för det första blir tvåa i ett fristilskval och för det andra slår ut fjolårets suverän Ola Vigen Hattestad i sin kvartsfinal var helt suveränt. Piteå Elits manliga äss verkar snart behärska alla åksätt - och distanser.
Kommande helg, i Rogla, får han visa vad han går för i klassisk teknik. Jag skulle inte bli förvånad om han går hela vägen där, i varje fall fram till final. Om han inte råkar ut för stavbrott eller fall.
Ytterligare något lopp på en kortare distans med klassisk åkteknik kanske Jesper hade behövt för att övertyga förbundskaptenerna om att han är en man för första OS-sträckan i stafett. Jesper var i och för sig bäste svensk (22:a) på 15 km i Kuusamo, vilket borde räcka när man kompletterar med hans kunnande i (de långa) sprintloppen.
Andraplatserna för Charlotte Kalla och Marcus Hellner i lördagens distanslopp har samma dignitet som när de vann dubbelt i Gällivare för ett år sedan.
För Marcus är det hans i särklass bästa insats utanför Sverige - sjätte plats på 15 km i Canmore för två år sedan var hans tidigare rekord i ett distanslopp.
Trots den fina andraplaceringen, känns ändå Kallas resultat som ett slag i magen.
Vinnare var den tidigare dopningavstängda ryskan Irina Khazova, hon hette tidigare Artemova i efternamn och hade i världscupen de sammanlagda placeringarna 41 (2004), 45 (2005), 76 (2006) och 39 /2007) innan hon fick en tvåårig avstängning.
Man undrar vad hon sysslat med under sin avstängning och om de ansvariga för dopning inom FIS kollat upp henne.
Gör de överhuvudtaget kontroller på folk som stängts av?
Till något roligare. Den allra bästa norrbottniska insatsen inom den internationella skidvärlden denna helg stod Jesper Björnlund från Kiruna för. Jesper, som aldrig stått på pallen i vare sig världscup eller något internationellt mästerskap, hade som mål att vid premiären i puckelpist i finska Suomu ta åtminstone en av de åttondeplaceringar som den svenska olympiska kommittén kräver för OS-deltagande.
Jesper gjorde mer än så. Betydligt mer. Han vann och gjorde det dubbelt!
Det ser ut att bli riktigt många norrbottningar som får embarkera det olympiska planet till Vancouver i februari.