Säsongens första lopp i världscupen gav uppmuntran till alla som inte får vara med i träningsgrupper, landslag och allt vad skidförbundet har i sin planläggning: det går att lyckas även för den som är skadad och i ensamhet tränar på rullband eller annat improviserat när smärtorna tillåter.
Men det måste förstås inrymmas en vilja av stål för att åstadkomma det Johan Olsson gjort träningsmässigt och på sina två första individuella starter hittills. Som han åkte i Sjusjöen i lördags! Karln var ju faktiskt på väg att, precis som makan Anna (f d Dahlberg) nyligen gjort, lägga tävlingsskidorna på hyllan för gott för någon månad sedan.
Får Johan vara fortsatt skadefri ligger vägen mot OS 2014 utstakad. Han är en som gått den långa vägen mot toppen och som fick sitt stora genombrott när han vann 15 km i Davos 2009.
Johan håller i sina bästa stunder lika hög topp som någon annan i världseliten; kom ihåg när han stack solo i den dubbla OS-jaktstarten och på så sätt bäddade för Hellners guld. Själv tog Johan brons den gången. Fyllde sen på med samma medalj på femmilen och guld i stafett.
Det går alltså att träna och förbereda sig på egen hand utan att vara med i något av skidförbundets lag. Det har visat sig många gånger. En aktiv som på grund av skada eller annan formförsämring petats ur en träningsgrupp, kan - om den rätta viljan samt uppbackning från klubb och närstående finns - lyckas lika bra som de uttagna.
Det senaste exemplet före Johan Olsson är Maria Rydqvist, som åkte dåligt ett par säsonger, hamnade utanför de officiella lagen, blev mamma förra sommaren - och togs ut i VM-truppen till Oslo! Där hon gjorde succé med sjätte plats på tremilen.
De svenska stafettlagen har gjort bättre ifrån sig än i går. Det finns förklaringar till placeringarna. Åtminstone ett par av tjejerna åkte långt under sin standard från förra vintern, medan Jocke Abrahamsson tvingades laborera med laget på ett sätt som han knappast hade önskat i herrarnas stafett.
Ändå fick han ett svar under helgen som heter duga i Calle Halfvarsson, 22-årig dalkarl med två härliga lopp i Sjusjöen. Calle har gått den långa vägen genom förbundets alla träningsgrupper in i stora landslaget. Han vann guld på sprinten i det junior-VM 2008 då Jesper Modin var tvåa och han har dessutom vunnit fyra JSM.
Med lite bättre taktisk körning - för att inte säga mindre utstuderad taktik av norrmännen - hade han kanske kunnat utmana Petter Northug på ett vassare sätt än vad han gjorde. Tredjeplatsen i mål visade ändå att det finns en härlig förmåga hos honom, och det är frågan om han med den här insatsen inte såg till att Marcus Hellner i framtiden får åka tredje sträckan. Rickardsson på första och en fullt frisk Johan Olsson på den andra är förstås självskrivna i övrigt.
I Gällivare för ett år sedan blev Charlotte Kalla besegrad av Marit Björgen med 41 sekunder. De 27 sekundernas marginal i Sjusjöen får alltså betecknas som ett fall framåt för Kalla, som på de korta fristilssträckorna gång på gång visar att hon är världens nummer två efter den oslagbara norskan. I stafetten åkte sedan Kalla slutsträckan så fort att hon slog en visserligen ohotad norska med nästan tio sekunder på halvmilen. Ytterligare ett styrkebesked av norrbottniskan.
Kommande veckoslut blir det intressant att se vad Kalla förmår på de klassiska sträckorna, inklusive sprint, i Kuusamo.
Ska hon utmana på allvar om en plats på pallen i den totala världscupen räcker det inte bara med att åka fort i fristilstekniken. Hon kan så klart inte utmana Björgen, kanske inte heller Kowalczyk sett över hela vintern.
Förmodligen blir det Kalla och Therese Johaug - förutsatt att sjukdomar inte ställer till det för någon av dem - som duellerar om den tredje pallplatsen.