Redan när Jennie Öberg gjorde sin första tävling för vintern, det var den 14 november i Bruksvallarna, märktes det att det var en förbättrad årgång av fröken Öberg som gjorde säsongsdebut.
Nu, 20-talet tävlingar senare, kan vi konstatera att Piteås fjolårsförvärv från Kalix tagit klivet upp till den nivå i svenska eliten som befinner sig strax under Charlotte Kalla och Anna Haag.
Fortsätter Jennie med den stadiga utveckling hon haft under sina två-tre senaste säsonger, kan hon rentav på allvar börja konkurrera med Kalla och Haag. Och då tänker jag på distansloppen; hon gör det redan nu i sprint.
Jennies positiva utveckling betyder att Piteå Elit får favorittryck över sig när SM i Sundsvall inleds på onsdagskvällen med lagsprint i klassisk åkteknik. Lina Andersson och Jennie blir säkert svårslagna. Även om Åsarna med Ida Ingemarsdotter och Hanna Brodin liksom Tärendö med Charlotte Kalla och Mia Eriksson vill ta upp kampen.
Vad som frapperar när man studerar Jennies resultat allt sedan premiären i Bruksvallarna är hur stabil hon varit. Inte en tendens till formsvackor eller sjukdomar utan bättre och bättre dag för dag, som Ernst Rolf sjöng i den gamla slagdängan. I flertalet av sina tävlingar har Jennie ställts mot den svenska eliten (bakom Kalla och Haag) och hon har praktiskt taget hela tiden placerat sig bland de tio främsta.
Topparna kommer från sprintloppen men Jennie har också några skapliga distanslopp bakom sig, exempelvis vid skandinaviska cupen i Torsby (sexa på 10 km) och U23-VM i Otepää (åtta på 10 km).
Bronsmedaljen från U23-VM i lördags smakar dock bäst av alla framgångar hittills. Den ger dessutom ett konkret besked om hur mycket Jennie utvecklats på två år. Under sin sista vinter som junior blev hon 19:e i sprint vid JVM. I Otepää ställdes hon mot många som utklassade henne för två år sedan - och som blev utklassade nu.
För Piteås Sofia Henriksson är JVM-äventyret en se-och-lära-upplevelse, som hon säkert har nytta av inför framtiden. Sofia blev bästa svenska i sina två individuella lopp och även om det inte säger så mycket med tanke på den miserabla svenska insatsen på juniorsidan i Otepää, bör pitetjejens insats ställas mot hennes jämnåriga konkurrenters.
Då framstår resultaten i en helt annan dager:
n I halvmilsloppet var Sofia 48 sekunder snabbare än den näst bästa bland de deltagare som är födda 1994 och senare. Av 93:or hade Sofia fyra deltagare före sig.
n Vid den dubbla jaktstarten i går var Sofia 1.36 före den näst bästa 17-åringen. Två 93:or och sju 92:or placerade sig före henne.
Det händer mycket från en säsong till en annan i de här åldrarna, så man ska kanske inte dra alltför stora växlar på Sofia överlägsenhet bland 17-åringarna. Men får hon fortsätta utvecklas utan störningar i form av sjukdomar och lyckas behålla motivationen, då väntar av allt att döma en strålande framtid i längdspåren.
För både Sofia och Jennie återstår nu ett lopp i Otepää. I dag avgörs juniorernas stafett, medan U23-klassen har dubbel jaktstart på programmet. Sofia ges med stor säkerhet ansvaret för en klassisk sträcka i stafetten, vilket blir en intressant uppgift. För första gången i detta mästerskap får hon därmed tävla på sin specialdistans.
Under fortsättningen av detta decennium, fram till och med 2017, har Sofia möjlighet att åka ytterligare tre JVM och tre U23-VM!
Jennie har inte åkt någon jaktstart med skidbyte tidigare i vinter. Men tävlingsformen borde passa henne, eftersom hon behärskar båda teknikerna. Möjligen är distansen, 7,5 + 7,5 km, i längsta laget. Tidigare i vinter har hon inte tävlat längre än 10 km.
Precis som Sofia bland juniorerna har Jennie varit bästa svenska i sina två tidigare U23-lopp. Oavsett om hon blir det i dag eller inte, har Jennie gjort en strålande insats i sitt första U23-mästerskap. Hon har möjlighet att åka ytterligare ett sådant nästa vinter.