Nej, inte nu igen! Så kände säkert merparten av oss skidälskare när Ida Ingemarsdotter gick in i den berömda väggen på första sträckan vid gårdagens VM-stafett. Tack och lov lyckades Ida begränsa tidsavståndet till 35 sekunder i stället för en minut eller en och en halv, som det ibland har brukar bli - för sen satte de svenska tjejerna fart som de aldrig tidigare gjort i detta VM.
Faktum är att Sverige körde de tre sista sträckorna snabbare än vad suveränerna från Norge gjorde. Vilket innebär att Emma Wikén, Anna Haag och Charlotte Kalla kan ställa sig på startlinjen vid morgondagens tremil med helt andra känslor än vad de skulle ha haft annars:
n Emma Wikén blev endast besegrad med några sekunder av Therese Johaug när hon avancerade från åttonde till tredje plats på andra sträckan.
n Anna Haag gjorde sitt bästa lopp på ett par år när hon tog över och såg nästan ut som sambon Emil Jönsson när hon trampade ifrån finländskan Roponen i sista backen;
n Charlotte Kalla slutligen svek varken sig själv eller sina beundrare när hon enkelt höll undan på sista sträckan och tidsmässigt körde nära nog jämnt med Marit Björgen.
Det kan bli kul att se trion på den klassiska tremilen. Alla tre tog dessutom lite av revansch på sig själva efter inte alltför lysande insatser - i förhållande till den kapacitet de normalt brukar ha - tidigare under VM. Av Sveriges fem VM-silver har nu Ida Ingemarsdotter och Charlotte Kalla varit delaktiga i tre respektive två. I går trampade Piteå Elits stora lilla stjärna på som hon kan när hon är som bäst. Hon blev visserligen endast trea på sin sträcka, halvsekunden bakom Björgen, men åkte för att i första hand säkra silvermedaljen; hon tänkte säkert inte alls på att få en bra sträcktid.
På lördag finns det en allvarlig konkurrent till Björgen och Johaug om guldmedaljen. Justyna Kowalczyk imponerade kolossalt på den andra stafettsträckan i går och hon kommer att göra allt för att köra ifrån norskorna innan det drar ihop sig till spurt. Jag tror hon kan det.
I går tog Kowalczyk inte bara ifatt 37 sekunders underläge mot Johaug utan plussade på med någon halvsekund. Åkte alltså förbi norskan. Det är möjligt att Johaug inte hade perfekta skidor, men efter gårdagens duell mellan dessa två medaljfavoriter har nog polskan skaffat sig ett mentalt övertag.
De svenska damerna har gjort det till en trevlig vana att kliva upp på prispallen vid internationella stafetter de senaste åren. Detsamma gäller herrarna. Och på papperet ser faktiskt Sverige ut att med lite flyt kunna utmana även om guldmedaljerna - fast nu handlar det inte bara om Norge och Sverige.
Ryssland har hela vintern mönstrat en ramstark besättning. Men på 15 km häromdagen hände något märkligt. Alexander Legkov blev bäste ryss på 25:e plats, långt bakom de fyra svenskarna, de andra hamnade på placeringarna 40-47-57! Förmodligen handlade det om dåliga skidor. Ryssarna kan inte helt plötsligt ha blivit en B-nation.
Som vi vet kan allt hända i en stafett. Men det måste bli diverse kraschlandningar ifall inte trion Norge, Sverige, Ryssland plockar hem medaljerna. Utmanare, som jag ser det, är i första hand Schweiz, Kanada, Tyskland och Kazakstan, möjligen också hemmafavoriterna från Italien. Under alla förhållanden är raffel att vänta, kanske också att en och annan trillar dit på grund av den höga höjden.
Kul att den svenska lagledningen vågade sätta Calle Halfvarsson på slutsträckan och låta Hellner köra den tredje. Inte för att jag inbillar mig att Calle i en man-man-duell med Petter Northug har större chans än vad Marcus brukat ha. Men Calle representerar morgondagens lite fräcka skidåkning och vågar ta risker som kanske ibland spricker. Men ibland betalar sig.
Varför inte i dag?