Två obesegrade giganter ställs mot varandra i VM-finalen i fotboll. Argentina har egentligen inte rockat i en enda match så här långt och Tyskland hade faktiskt kramptendenser på vägen mot finalen när Ghana, USA och inte minst Algeriet stod för motståndet. Det är lätt att glömma det efter kölhalningen av Brasilien som darrade ihop å det grövsta utan sina två största stjärnor.
Det är dock tvivelsutan länderna med den högsta lägstanivån som möts i finalen. Ja, både Argentina och Tyskland har ju en enorm högstanivå också. Och det är väl någonstans där svaret på frågan vart bucklan ska hamna finns. Maskinen Tyskland med alla kvaliteter eller ett Argentina med en Messi där det inte går att överdriva betydelsen av en vinst i den största turneringen i värsta konkurrentens egna borg, Maracaná-stadion i Rio De Janeiro.
VM avgörs mitt i glödheta semestermånaden juli. Det gör nog också den lokala fotbollen till stor del. Träffar Piteås unga succéduo Johan Norberg och Jens Hedström rätt i planeringen av sommaruppehållet kan höstomgången bli en autostrada från landets fjärde högsta fotbollsserie till den tredje där grannstäderna Luleå, Skellefteå och Umeå spelar. PIF har ett gigantiskt mentalt övertag på gängen som jagar. 4-1 hemma mot tabelltvåan Sandviken, 4-0 borta mot trean Ånge och 3-0 hemma mot Anundsjö. 11-1 mot toppkonkurrenterna alltså. Med rätt träningsupplägg, överlägset bredaste truppen av alla och hårda kepsar fixar Piteå det här.
Apropå genomklappningar och sommaruppehåll vann mästarna Rosengård/Malmö med tennissiffrorna 6–1 mot Piteå i damallsvenskans vårepilog. Ett välorganiserat tajt PIF som endast släppt in åtta bollar under de nio inledande matcherna silade plötsligt in sex ytterligare utan att målvaktskometen Hilda Carlén hade en dålig dag. Blir det ett svårt diskbråck i ryggraden kan facit bli så där. Kort sagt... Emilia Appelqvist är PIF:s balansspelare och hon betyder lika mycket i den rollen som någonsin Tobias Linderoth eller Stefan Schwarz i herrlandslaget under Sveriges storhetstid på 90- och förston tiondelen av 2000-talet. Emilia är Piteås cement centralt mellan Josefin Johansson, Elin Bergkvist och Faith Ikidi. Så är det bara. Amen! Det har vi sett mot så väl Göteborg hemma som Malmö borta.
Piteå Hockey tappade massor i ett nafs när Anders Öhlund, Fredrik Bergdahl och August Tornberg drog till Kallinge samtidigt som Henrik Olsén tackade för sig och skyttekungen Johannes Tornberg och Tim Öqvist valde en vinter vid Torneälven i Haparanda.
”Neeeeej”, suckade hårt prövade Piteåsupporters.
Idag kan samma gäng skrika ett försiktigt ”Jaaaaaaaaa.”.. Även om det inte viskats om någon NHL-meriterad storfräsare som Jonathan Hedström den här sommaren är förvärven minst lika bra som de flyktande. ”Nej, klart bättre och precis den typ av spelare Piteå behöver”, sa en sportchef i en av landets större klubbar till mig igår.
Skulle backen Niklas Strandberg bestämma sig för en comeback - det är SHL-klass på honom - ser det högintressant ut för Piteås del.
Jag var faktiskt inte speciellt orolig över att Piteå inte skulle ro iland en duglig division I-trupp. Utan en Daniel ”Ragge” Olofsson hade det inte sett så kvalseriemässigt ut, men med honom, ”Stralla”, förstalinan intakt, David Lindqvist, Tomas Wallgren, en frisk och fräsch Mattias Lindström och alla andra gamla och nya. Ja, då ser det plötsligt och för fansen lustigt ut innan första försäsongsskäret.