Alla vi som inte var där bjöds på en härlig idrottskväll framför TV eller datorskärmarna tisdag kväll. SM-finalen i ishockey och sedan föll mitt val på Champions League-kvartsfinalen, derbyt Atletico Madrid- Real.
Det var förvisso bara mästarna Skellefteå som lyckades näta. De nollade Växjö i Vida Arena och det var knappast något publiken i ett till bredden fyllt Vida Arena räknat med. Betydligt mer nöjda med sina respektive nollor var Madridlagen. Det är nästan ofattbart att Real inte lyckats besegra Atletico i de senaste sju matcherna. De regerande Champions League-mästarna Real är ändå vidare till semifinal om man vinner hemmareturen.
I båda tungviktsfajterna gavs man snabbt känslan att det var storebror mot lillebror med mästarna i storebrorsroll. Växjö i hockey och Atletico i fotboll hade svårt att hänga med i det tempo som drogs upp inledningsvis. Atletico kom dock igen starkt i andra halvlek och tog över. Precis den motsatta matchbilden jag väntat mig.
Växjö var starkare framför båda målen i första SM-finalen i Skellefteå. Ändå var det så att det bara var turen som räddade Växjö vid ett par tillfällen i slutperioden i söndags. Skellefteå petade i ytterligare en växel i matchen i Växjö och jag skulle bli förvånad om smålänningarna orkar alla ronder som krävs för att vinna fyra gånger i bäst av sju mot Skellefteå.
Dagen efter första SM-finalen var Växjö klara favoriter till guldet (1,72). Faktum är att guldoddset på Skellefteå för 2015 var högre i måndags hos bookmakerfirmorna än vad som bjöds för guld 2016. Tänka sig! Men å andra sidan är Skellefteås GM Lasse Johansson i ett helt annat läge med sitt lagbygge idag jämfört med hur det såg ut dagarna före NHL-fönstret stängde sommaren 2014. Skulle tro att sju spelare ur dagens trupp byts ut eller lämnar av olika orsaker samtidigt som Lasse skulle kunna ställa två (!) olika Skellefteå AIK på benen om möjligheten fanns till det där publikjippot första ispasset i augusti.
Munksundsgrabben Stefan Johanssons namnskylt ses då och då i rutan under SM-slutspelet trots att hans lag Örebro åkte ut i kvartsfinalen mot Växjö. Stefan parkerar nämligen som tvåa i den backlista som visar vilka som snittat mest istid under ett slutspel. ”Steffe” var säsongen 2012/13 en av slutspelets bästa backar i AIK-tröjan innan han flyttade till HV. Och vilken seniorspelare har hittat en växel ytterligare i den klubben senaste åren? En höftskadad Stefan fick heller inget lyft i Örebro. För karriärens skull tror jag att en flytt till Luleå eller Skellefteå när chansen fanns inneburit att digniteteten varit i samma styrka som exempelvis Janne Sandströms i Luleå eller Fredrik Lindgrens i Skellefteå. Än har dock inte sista SHL-tåget gått för Stefan. Hittar han tillbaka till formen efter höftoperationen borde han ha många fina säsonger framför sig.
Södra länsdelens enda lag i landets tredje högsta handbollsserie tog beslutet att lägga ner på grund av spelarbrist. Division I i handboll är närapå lika tuff resemässigt som de serier där innebandygänget Wibax och PIF:s representationslag i fotboll huserar och när en klubb saknar ekonomiska muskler att plocka in spelare utifrån blir det svårt i längden. Ett så pass drastiskt beslut som nedläggning är dock en devalvering av såväl ortens som länets handboll.