Piteås allsvenska lag har bara förlorat en enda match efter 2x45 minuter sedan årsskiftet. Gruppen är stark och tränarduon Peter Grundström och Lennart Hedkvist har planterat in ett koncept som alla tror på. Mycket tack vare detta kunde också laget åka ned och lugga Linköping på en pinne i premiären. Tre försäsongsmatcher som gav oavgjort mot Umeå innebar också en bit självförtroende för att inte tala om 5-0 inför stor hemmapublik mot Dalsjöfors.
Påskaftonens bortamatch mot kaxiga guldaspiranten Tyresö lämnade dock en hel del i övrigt att önska. Jag inbillade mig att PIF bestod av hundra procent tjejer som älskade läget. Här bjöds sol, i det närmaste vindstilla, sexton grader och en härlig gräsplan. Jag trodde att PIF-tjejerna unisont skulle ta upp kampen. Att de skulle ligga mer eller mindre i Tyresötjejernas brallor och när hemmalaget prövade att vända upp hade det kostat varje gång. Istället fick man se flera som lade sig platt på rygg och blottade halsen likt en underlägsen hund i ett hundslagsmål. Det var ingen rolig syn i ur PIF-synpunkt första timmen.
Sedan hände något. Sista halvtimmen var faktiskt Piteås och det spel de rödvita visade upp sista kvarten gav flashback av en gammal hederlig Pitekvart. Om matchen börjat där borde PIF ha haft en 2-0-ledning. Mittfältet är det som hackat mest under seriens inledning. Märkligt egentligen med tanke på att Josefin Johansson hämtat ut priset som lagets främsta i premiären mot Linköping och att June Pedersen kvitterade ut samma utmärkelse mot Tyresö i lördags. Lördagens försvar var inte synkat i och med stjärnan Ikidis skada, men superlöftet Sara Eliassons försök att knyta ihop försvaret med vassa comebackande Lena Blomkvist & co var berömvärt. Det hackade förvisso en del mellan Sara och Ulunma Jerome men det kan man tillskriva en viss kulturkrock. De behöver kort och gott mer speltid tillsammans. Kedjeduon O´Sullivan-Nobis i första och O´Sullivan-Nilsson Waara i andra producerade en del med de bollar de fick. Faktum är att O´Sullivan svarat för flera vassa avslutningar och faktiskt kunnat toppa skytteligan med lite flax eller rättare sagt ett ansikte mot ansikte-möte mot lite sämre målvakter.
I helgen väntar Kristianstad. Förra gången skåningarna besökte Piteå handlade det om historisk premiär den första april 2009. Nu är det två år senare och en match första maj som gäller, men minst en lika spännande fajt. O´Sullivan & co ställs än en gång inför en toppmålvakt. "Hedvig Lindahl är bäst i landet", sa exempelvis Göteborgs tränare Torbjörn Nilsson efter 0-1-förlusten i omgång två. Under gångna veckan föll Kristianstad med 0-1 i Skånederbyt mot Malmö. Lindahl storspelade då också.
Egentligen är det dock löjligt att skriva om andra målvakter när Piteå har Stephanie Labbé. Hon var rena väggen då för två år sedan och publiken runt Tyresövallen fick se något liknande i lördags. Kristianstad lär också se spöken när de får stifta bekantskap med lilla norskan June Pedersen igen. PT:s Mats Nyberg träffade June efter en träning och jag köper hennes egen utsago om ett steg framåt i karriären. 25-åringen som vunnit Champions League i världslaget Umeås färger har aldrig varit bättre än idag. Jag såg några klassmål under träningarna i Holland och det mot Dalsjöfors var femstjärnigt. Numren hon visade upp sista kvarten mot Tyresö var i det närmaste Messiliknande. Två mål kanske hon inte gör imorgon. Det kanske är för mycket begärt att hon ensam ska pricka in dubbelt så många som Malmö och Göteborgs tjejer gjort mot Kristianstad, men jag tror att gästerna får en obehaglig afton mot JP.
Till sist...
...tror jag faktiskt att Tyresös eldsjäl Hans Löfgren verkligen trodde att skyltarna var placerade enligt förbundets normer. När Svt är på plats är det dock lätt att det tummas på reglerna av någon annan klåfingrig i föreningen. Faith Ikidi var enligt uppgifter helförsäkrad. Fattas bara annat. PIF borde gå vidare med det där. Man Citys Yaya Touré eller Barcas Lionel Messi hade knappast behövt visa passet för en röntgen. Jämställdhetsombudsmannen, någon?