Vissa saker tycks givna för evigt. Som vänstertrafiken, Berlinmuren, Arne Weise på julafton och att Sveriges försvarsspel är säkert och tryggt.
Vi har alla sett vad som har hänt med de tre första och vi ser alla vad som händer med det fjärde nu.
I en värld av ständig förändring har en sak varit säker i decennier. Sveriges landslag i fotboll står för stabilitet, lugnhet och trygghet. Ordning och kontroll.
Men inget lever för evigt. När ordning och kontroll bryts uppstår kaos. Där är svenska landslaget just nu.
En titt i tabellen ger en bild. Tyskland i ledning. Sverige, Irland och Österrike på samma poäng i en fajt om andraplatsen.
En titt på truppen, vad som skett på planen och framtiden en annan.
Om Sverige stått för stabilitet tidigare är laget nu lika säkert som en isländsk bank 2008.
Läget är inte direkt mysigt. Hur många bra minuter Sverige gjort i VM-kvalet hittills? 45. Varken mer varken mindre. Första 30 kom mot ett handlingsförlamat Tyskland när 0–4 blev 4–4, övriga 15 i inledningen mot Österrike.
I övrigt har Sverige gjort sitt bästa för att skapa spänning i sådant som inte ska vara spännande (Kazakstan, Färöarna och Färöarna igen) samt varit helt utan offensiva idéer och presterat dåligt mot Irland (kryss) och Österrike (förlust).
Det svenska försvarsarbetet har varit vårt signum i årtionden. Nu har det sviktat rejält i över ett år. Osäkerhet, feltajmingar och reagerande istället för agerande har präglat ett försvar där Jonas Olsson/Andreas Granqvist har varit ett misslyckat huvudspår. Tyvärr har inte de andra stickspår Erik Hamrén prövat varit lyckade heller.
En orsak är spelarna själva – en annan Erik Hamrén. Lars Lagerbäck var pragmatikern som hade strålande resultat men ibland gick för långt med både hängslen, livrem och fallskärm.
Hamrén är den naive som kör sitt race oavsett vilka kvalitéer truppen har eller laget på andra planhalvan.
Sveriges problem gäller hela truppen. Flera av spelarna (Kim Källström, Sebastian Larsson, Johan Elmander) är inte lika bra som för ett par år sedan. Anders Svensson är alltid bra men blir aldrig yngre. John Guidetti kom och försvann direkt. Rasmus Elm (skadad nu) har inte tagit den roll han kunnat. Alexander Kacaniklic är en ljuspunkt för framtiden men har knappt spelat i höst. Ola Toivonen och Martin Olsson är bänkade i klubblagen och Mikael Lustig gick på kryckor för några dagar sedan. Per Nilsson, Mikael Antonsson och Albin Ekdal har ingen erfarenhet av avgörande kvalmatcher. Nu slängs de in i en kokande gryta i Dublin.
Sverige kan krångla sig vidare förbi minfälten i gruppen och play off och gå till VM. Men då hänger massor på mannen med Z.
Han är fortfarande briljant men fyller 32 när kvalet avslutas i oktober. Vad händer om Sverige inte går till VM? Vad händer när han lägger av? Jag är orolig för att några tunga år väntar blågult (precis som 1995-1998). Z är den som leder Sverige genom kaoset. Men när han försvinner då är risken att bara det ena återstår...
Själv åker jag till Stockholm för matcherna mot Österrike och Tyskland i oktober. Jag hoppas verkligen inte att VM-drömmen har dött då.