Från Innsbruck till Vancouver
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Året var 1964 och spelen blev en grandios olympisk final för Sixten Jernberg. I sina två sista OS-lopp fick han dels vara med om att vinna stafetten, dels ta hem den makalöst spännande femmilen. I stafetten spelades dock huvudrollen av Assar Rönnlund, som från fjärde plats på sista sträckan hämtade in ett stort underläge och mot slutet spurtade ifrån den finländske fantomen Eero Mäntyranta.
Assar hade faktiskt kunnat snuva Sixten på vinsten i femmilsloppet men råkade få problem med en skida och tappade mycket tid. Dock inte mer än att han kunde kliva upp på prispallen närmast Sixten. Och eftersom Janne Stefansson dessutom hamnade på fjärde plats blev det en blågul dag att minnas.
Från Seefeld kommer jag annars mest ihåg ett par celebra besökare som vållade uppståndelse bland media, allmänhet och inte minst polisiära myndigheter. Shahen av Persien kom på besök och bodde på fashionabla Hotel Klosterbräu tillsammans med sin vackra Farah Dibah, 60-talets dröm för modeskapare.
Den andre var förre världsmästaren i boxning, Ingemar Johansson. Han bodde på samma flotta hotell. Jag råkade en ledig kväll hamna vid samma bord som Ingo och hans hustru Birgit och fick höra ett och annat om den karriär som nyligen avslutats.
1964 hade Norrbotten två olympiska deltagare på plats, backhopparna Kurt Elimä och Olle Martinsson från Koskullskulle. Kurt blev 7:a i lilla backen, ett resultat som de få utövarna i dagens svenska backhoppning bara skulle kunna drömma om.
När nu OS avgörs 46 år senare har Norrbotten betydligt fler aktiva. Och framförallt fler med chanser till framskjutna placeringar.
Ett par av dem börjar redan på söndagen, Jesper Björnlund och Per Spett från Kiruna. Då handlar det om puckelpist, en gren som inte var påtänkt 1964. Jesper har faktiskt flera förespråkare till en medaljplacering, inte minst efter sina två segrar vid världscupens upptakt för ett par månader sedan.
Men framförallt är det på måndag alla norrbottningar har anledning att hålla tummarna. Då åker både Charlotte Kalla och Marcus Hellner sina favoritdistanser, 10 respektive 15 km med fri åkteknik. Om formtoppning och skidor fungerar finns det ingen anledning att inte tro på bra placeringar. Det gäller speciellt Kalla.
Just på 10 km skejt har hon under de tre senaste säsongerna i tur och ordning följande placeringar i världscupen: 3-1-2-2-2-1.
En plats utanför prispallen skulle säkert Kalla själv anse vara ett misslyckande!
Att tro på dubbla vinster, som vid världscupens upptakt i Gällivare förra vintern, är däremot att vara alltför optimistisk. Men håll med om att en sådan inledning skulle kunna förlösa hela den svenska truppen inför spelens fortsättning!
Kallas svåraste motståndare: Marit Björgen, Kowalczyk och kanske ryskan Khazova.
På herrsidan får förstås Petter Northug finna sig i favoritskapet, trots att det handlar om individuell start denna gång. Men det finns många som vill utmana honom. Marcus Hellner är en av dem.
Den individuella sprinten avgörs på onsdag och då kommer Piteå Elits bidrag in i OS-bilden. Samboparet (dock inte i Mountain Whistler) och 21-åringarna Pajala/Modin har bara sett olympiska spel i TV tidigare. Nu blir de helt plötsligt själva delaktiga.
Låt oss hoppas att Magdalenas form håller i sig och att Jesper lyckats återhämta sig från den förkylning han drabbades av inför SM i Piteå. I så fall hägrar åtminstone kvartsfinal för båda. Plats(er) i semifinal skulle vara över förväntan.
Sprintinsatsen avgör också om Magdalena och Jesper finns i åtanke ifall det skulle bli sjukdomar i de svenska lagen inför de traditionella stafetterna.