Jävre, Svensbyn, Arjeplog, Korsträsk, Nybyn, Vidsel, Vistträsk, Sikfors, Bölebyn.
När jag inledde min egen A-lagskarriär i fotboll den första våren det här årtusendet var det några av motståndarna vi ställdes mot.
Jag gjorde debut och mål i vinden på Arjeplogs gamla grusplan, spelade i uppförsbacke och nedförsbacke på Sinavallen i Bölebyn, svor åt snedstudsarna i gruset på Sikfors plan och njöt av Jullevallen i Jävre där Peder Erikssons pedanta arbete gjort planen bäst i Norrbotten.
Så här 13 år senare har jag i sommar vid flera tillfällen kört förbi Svensbyns fotbollsanläggning.
Tre fullstora gräsplaner, en grusplan. Inte en spelare, ledare eller människa har synts till.
Nada.
Zipp.
Noll.
Det är en sorlig syn.
Inte för att Svensbyn skulle göra ett dåligt arbete (Johan Olsson har slitit enormt).
Inte för att klubben saknar lag (det finns något på ungdomssidan).
Men för att klubben har skapat en fantastisk anläggning som förtjänar ett herrlag, ett damlag och en massa spontanidrott.
Men Svensby SK är inte ensamt. Av A-lagen jag räknade upp i inledningen av den här texten har samtliga lagts ner.
Fotbollen är stor i Norrbotten – i Piteå så stor att vi fortfarande har fler A-lag än både Luleå och Skellefteå.
Men likafullt brottas idrotten med stora problem. Att fotbollsklubbar försvinner är ett gammalt fenomen. Det har pågått i årtionden. Den äldre generationen kan berätta om tider då IK Star, Utterliden och Långträsk var några av alla lag. Men så fanns det mer eller mindre en klubb i varje by.
Att det ska vara så i dag är inte realistiskt, folk flyttar för studier och jobb, bristen på träningskultur, engagemang och ideella krafter är påtaglig. Men fotbollsdöden är ett problem ur flera perspektiv.
Att tillhöra en förening skapar identitet, meningsfullhet, gemenskap i en by. Det bidrar till att ge ungdomar något att göra, skapar lokala förebilder och främjar friskvård. Det blir också en samlingsplats för byborna under hemmamatcherna. Fotboll skapar en levande landsbygd.
För norrbottnisk fotbolls talangarbete är det inte heller bra. Fotbollsdöden i byarna riskerar att hindra talanger från att börja spela. Något länet inte har råd med.
Ska fotbollen i Piteå utvecklas istället för att avvecklas behövs förutsättningar under vinter och tidig vår. Just nu är de usla. Antalet konstgräsplaner i byarna är alldeles för få och en fullstor fotbollshall behövs. Lagen har inga vettiga träningsytor eller tider att tillgå. Det drabbar barn som vuxna spelare, landsbygd som centrala Piteå. Kommunen har som mål att vara en attraktiv kommun och öka antalet invånare. Det nya ridhuset på Grisberget, satsningen på Lindbäcksstadion och den kommande upprustningen av Nolias friidrottshall har och kommer att betyda mycket för idrotten och Piteå kommun.
Nu är det dags att fotbollen står på tur. Annars kommer fotbollsdöden att sprida sig ännu mer.
Piteå IF:s herrar har haft två tunga säsonger med uteblivna resultat, skador och mörka stunder.
Men nu ser det ljusare ut än på mycket länge. I en serie där topplagen slår varandra lite hur som helst innebär en seger i dag att laget bara är en poäng bakom ledande Skellefteå.
Sett till utgångsläget, truppen och avslutningen av våren så har Piteå faktiskt en bra chans att vinna serien.
Laget har i samtliga hemmamatcher visat att man står sig bra mot allt motstånd. Formen är god och det var flera år sedan jag såg ett sådant harmoniskt och glatt PIF-gäng med en sådan tro på sig självt.
Håller Piteå samma klass säsongen ut kan det bli stort firande i höst. Men vägen dit är lång, flera lag har chansen och det gäller att undvika skador och avstängningar.