Det här är en krönika om en värdig vinnare av PT-medaljen.
Men det är lika mycket en text om den största bragden under 2014. Ibland är det bara inte samma sak.
Charlotte Kalla gjorde en suverän säsong. Från en blek säsong 2012-2013 utan individuella framgångar i VM insåg hon vad som behövde göras och gjorde det. Hon ändrade sin träning. Fördelade om sin muskelmassa, blev rappare, mentalt starkare, utvecklade sin klassiska åkning. Analys – åtgärder – resultat.
Hon gick från chanslös till makalös. I Kalla fakta innebar det succé. Piteås åkare tog två individuella OS-silver och avgjorde OS-stafetten genom ett av de bästa loppen en svensk skidåkare presterat.
Meriterna till trots. Ibland är det bättre att titta på förlorarna för att förstå vinnaren.
Kalla gjorde främsta idrottsliga prestationen – men stod inte för största bragden.
Hösten 2013 såg Tim Marklund mörkret slut sig runt honom. Kraschlandningen var total på alla sätt.
SM-mästaren i stadioncross låg utslagen efter en fellandning i Böle. Han bröt ryggen, höger lårben och höger fot. Läkarna var säkra på sin sak. Allt talade för en förlamning och ett liv i rullstol.
Själv trodde han också på det. Många hade brutit ihop, gett upp och motvilliga accepterat läget.
Tim gjorde tvärtom. Det här var hans race. Han skulle ta sig tillbaka. Mardrömmen skulle bli en dröm.
Den stenhårda träningen inleddes. Drygt fem månader satte han sig på skotern och kvalade in till SM. Trots droppfot, stelopererade kotor, benmuskler som tappat 40 procent av styrkan och värk i stora delar av koppen körde han SM. Drygt sju månader efter kraschen i Böle vann Tim Marklund SM-guld. En smått ofattbar händelse. Lika galet som att han kunde och vågade ställa upp, lika sanslöst var det att han faktiskt försvarade SM-guldet i backe.
Genier kan göra det geniala av det dumdristiga. Tim Marklund uppfyllde kriterierna och gick segrande ur kampen mot sin kropp och konkurrenter. Det ska inte gå. Det gick. En fantastisk prestation i ytterkanten av den mänskliga gränsen, men att vinna SM är en sak, att vinna OS, som Kalla, en annan.
Fler gjorde upp om medaljen. Piteå Sportfiskeklubb är bäst i världen. Sex VM-medaljer, ett guld, för en liten klubb i en mycket liten sport. Men ändå – respekt.
Fler kandidater fanns till PT-medaljen. Som skotersportens Elina Öhman, Älvsby MS.
I en ny sport för damer banade hon vägen för andra. SM, Nordiska Mästerskapen, VM, samt Europas största tävling. Elina vann allt. Suveränt utfört. Ändå var det inte nog för att få 59:e PT-medaljen.
Vad säger det här? Allt om vinnaren som triumferat ut övriga.
Få svenska idrottare är så skickliga som Charlotte Kalla. Fysiskt, mentalt, tekniskt, formmässigt var hon bäst när det gällde. I tuff konkurrens tog hon tre OS-medaljer och svarade för en bragdinsats på stafetten. Det smäller högt. Det ger PT-medaljen 2014.
Grattis!