Vi vill ha ett lag att börja tro på. Vi fick en rörelse åt det hållet och en poäng mot Holland är alltid godkänt.
Det var två för sina egna landslagshistorier svaga lag som äntrade Friends gräsmatta.
Holland 2016 är något helt annat än 1988, 2010 och 2014.
Sverige ställde upp med en av våra profilfattigaste uppställningar någonsin.
Den som tvivlade över det behövde inte ens se på planen. Det räckte att blicka upp på de glesa läktarna.
Men det här var en nystart. Två försvagade nationer som ville ha tro och hopp för framtiden. Det är klart att det blir kryss då.
Vi fick se ett Sverige som tydligt pratat om att hålla ihop laget och krympa lagdelarna. Det blev lite för mycket av det inledningsvis. Sverige låg tätt men för lågt. Mittfältet sjönk ner i knäna på försvararna och pressavståndet för långt.
Holland är inte som förr, men så länge Wesleny Sneijder är med kommer de att hitta ytorna. Men Sverige hade en ny målvakt i Robin Olsen som ingav det lugn och trygghet kombinerat med avgörande räddningar som varje lag vill ha. Det var en ljuspunkt. Bristerna fanns också. Sverige hade stora problem med motståndarnas inlägg under matchen och var för dåligt på att behålla bollen inom laget.
Men vi fick en poäng och vet vad som måste bli bättre. Det är ingen dålig start.