En minut – mer än så var inte Piteå IF från den största skalpen i klubbens damallsvenska historia. Noll poäng hade varit det väntade. Tre – en för klubben och fotbollen i kommunen historisk prestation.
Nu fick de en – det var riktigt starkt men också mycket snopet.
En titt i budgeten säger egentligen allt. Malmös budget ligger på 17,5 miljoner – Piteås runt sju. Det är en enorm skillnad, större än vad den låter. Konkret innebär det att Anja Mittag, Manon Melis, Ramona Bachmann – tre av damallsvenskans fyra bästa målskyttar spelar i Malmö. Plus Therese Sjögran, Katrin Schmidt och en hel del annan kvalité.
Piteå har Faith Ikidi och i övrigt tror jag inte att Malmö skulle byta ut någon av sina mot Piteås spelare. Men fotboll kommer aldrig bara att handla om namn och kvalitéer på ett papper – fotboll kommer alltid att ha taktik, organisation och genomförande som viktiga beståndsdelar. Det låter förbannat tråkigt – men för den som är David och ställs mot Goliat är det ett fint halmstrå.
Jag var inne på det inför matchen – gör Piteå en perfekt insats finns chansen till poäng.
Nu gjorde inte Piteå en perfekt match men det blev poäng ändå. Piteå spelade tajt, organiserat, slet hårt och försökte krympa ytorna. De saker Piteå har blivit så bra på under Stellan Carlssons ledning. Insatsen var bra – men inte fulländad.
Det var på Piteås misstag Malmö skapade sina chanser. I slutet föll laget alldeles för långt ner. Det är svårt att hålla ut mot en furiöst anstormande motståndare när hela det egna laget ligger utanför straffområdet i 15 minuter. När motståndarna som trycker på heter Malmö är det nästan omöjligt. Nu blev det ett par jätteräddningar av Lydia Williams och en ribbträff av gästerna innan utdelningen kom.
Piteå hade behövt ligga kvar med en anfallare för att kunna avlasta Malmös tryck, få frisparkar, tiden att gå och chans att andas. Nu kunde Malmö slå in boll på boll. Det kunde ha blivit två-tre mål. Det blev ett.
2–1 mot Tyresö i en träningsmatch och 2–2 mot Malmö. Det hade inte hänt för ett par år sedan. Stellan Carlsson har satt rätt prägel på laget.
Ifjol slet drygt 20 spelare i damallsvenskan av korsbandet. Det är nästan två per lag. En horribel siffra. I år har Piteås Emelie Lövgren drabbats och skulle även Hanna Pettersson vara drabbad är det rent tragiskt.
Desto roligare då för Lydia Williams som gjorde sin första hemmamatch efter korsbandsskadan ifjol. Hon fick äntligen visa klassen inför hemmapubliken.
Apropå klass. Clara Markstedt har alla förutsättningar att bli en publikfavorit. Markstedt har slående likheter med Jennifer Nobis och tänk vilken löpstark och tuff anfallsduo PIF haft med den duon.
Däremot har anfallsförvärvet Francisca Ordega inte spelat en sekund än. Ordega har förutsättningar att bli bra – men hur länge anser sig Piteå ha tid att jobba med henne? Just nu sitter en av klubbens säkerligen bäst betalada spelare på bänken.
Till sist...
...gjorde Bayern München en strålande insats mot Barcelona. Spanjorerna har visat sviktande form och det är länge sedan laget var så utspelat i en sådan här match. Överkörning.