PSG har skämt bort oss. Igen.
Allt verkar ha fungerat som tänkt.
Matcherna har varit bra, stämningen god, hetsen från sidlinjen begränsad.
Men en sak är sämre.
Kvalitén på de allra bästa lagen.
De toppar som fanns för några år sedan med lag som Chivas och Kampala Kids finns inte längre.
En anledning är att antalet utländska lag var färre. Inga spanjorer, italienare eller brassar.
Piteå Summer Games besökte i vintras Chile och Argentina för att locka lag. I år kom ett. Jag hoppas på fler i framtiden. De lagen lyfter cupen.
Annars var det som vanligt en mycket bra turnering.
Från PSG till VM är steget en lång utspark.
Samma sport. Olika världar. Men bara 85 mil från Norrbotten. Att Sverige spelar åttondelsfinal i VM sker sällan. Att det är längre bilvägen från Haparanda till Stockholm än därifrån till VM-arenan är också ett stycke historia i sig själv.
Sannolikt kommer det aldrig att vara så nära från vårt län till en VM-ort igen. Luleå/MSSK-tränaren Fredrik Glader är bara en av många länsbor som tar bilen genom Finland till den historiska matchen.
Sverige har stora möjligheter att avancera till semifinal. Säg 50 procents möjlighet att besegra Schweiz och sedan en på tre att slå ut England och Colombia. Då landar vi på totalt 15 procent. En möjlighet som framstått som overkligt bra för bara några veckor sedan, för att inte tala om för ett år sedan, eller två. De enda rimliga förväntningar var att laget inte skulle förnedras i kvalet och ge oss något att tro på inför EM 2020. Så enormt fel vi hade. Det här är laget som övervinner oddsen gång på gång. Hallo dan Nederländerna, ciao ciao Italien, auf wiedersehen Tyskland.
Sverige har inte de offensiva stjärnorna som övriga slutspelslag. Men det är inte där styrkan ska ligga för ett lag som vill nå långt.
De största stjärnorna avgör de stora matcherna. Det är enkelt, tydligt, konkret. Vem som helst kan se det.
Men offensiven spelar inte hem de internationella titlarna. Det gör defensiven.
Historien leder oss rätt.
VM 2014 släppte vinnaren Tyskland in två mål på fyra matcher från åttondelen och framåt. Tvåan Argentina inte ett enda under ordinarie tid.
Slump? Nej.
2010 vann Spanien VM-guld med raden 1–0, 1–0, 1–0 och jodå 1–0.
Italien 2006: Två insläppta mål.
EM-mästarna Portugal 2016: Ett insläppt mål.
Sveriges spelare behöver prestera personligt rekord i det kollektiva arbetet. Sitter den delen fullt ut i varenda match kan Sverige inte bara bli världsmästare i lagarbete utan också på riktigt.
Hur troligt det är?
Inte alls. Exakt allt måste gå blågults väg.
Men att chansen ens finns är en oerhört upplyftande tanke omöjlig att föreställa sig för två år sedan.