Håglöst, oinspirerat, desorienterat.
Skrajt, tafatt, viljelöst.
Det finns många sätt att beskriva Piteås inledning mot Team TG – inget är positivt.
IFK Luleå hade torskat. Forward likaså.
Vilken energi och glädje som måste ha spridit sig i PIF över att den stora chansen fanns. Här hade Piteå ett jätteläge att ta sig upp på kvalplatsen som laget jagat i veckor. Nu skulle säsongen vända. Vilken energi, mod och spelglädje det medförde.
Eller ... så borde det ha varit. I stället valde PIF att köra sig självt rakt ner i källaren igen.
Team TG behövde inte sänka Piteå, det gjorde laget alldeles utmärkt själv.
Noll frenesi, men massor av håglöshet. Det PIF som sprang ut på planen verkade helt sakna tro på att en seger var möjlig.
Det var en sällsynt usel insats laget bjöd på första kvarten. Ett lag med mer än någonsin att spela för får inte uppträda så oengagerat, passivt och viljelöst.
Det skriker underkänt hela vägen. Det här var en bedrövlig första kvart som förstörde allt. Piteå saknade tunga namn, men att gå in i matchen utan viljan, passionen och lidelsen i ett för säsongen kanske helt avgörande läge är uselt.
Säsongen är inte körd, men väljer PIF samma väg framöver leder den bara till division 2.