De formsvagaste gängen uppe i norr
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
TV4-experten Leif Boork sa efter lördagens match mot jumbon Södertälje att Skellefteå saknar den energi som gjorde laget så svårslaget i höstas. Och det är bara att hålla med Boorken i det fallet. Det verkade ängsligt och temposvagt och vid sargerna vann normalt tunga Skellefteå väldigt lite. För en dryg månad sedan spelade SAIK ofta i ett rasande högt tempo och hittade alltid enkla vägar ut ur egen zon och alltid lika enkla vägar in i motståndarnas. Nu ter sig det mesta annorlunda och plötsligt sviktar också målvakten Andreas Hadelöv. 1-2 och 1-3 mot Södertälje var rena bjudningar.
Har ofta fått frågan varför jag tycker att Luleå har större chans till en slutspelsbiljett när jag ändå hävdar att Skellefteå äger en högre högstanivå. De som såg lördagens matcher begriper nog också problematiken i resonemanget kring Piteå Södra och Piteå Norra. Luleå är ett av elitserien bästa lag utan puck och sliter ont i stort sett varje sekund. Att laget sedan inte räcker till på grund av att truppen saknar djup är en annan sak. I lördags var det nära att jobbet givit en pinne mot tabellettan HV i bortarink. Jag tippade Luleå sjua inför seriestarten och det mesta talar också för att de hamnar i spannet sexa till tia. Men jag tror att arbetsmoralen ger en slutspelsplats i slutändan.
Skellefteå utan naturliga snipers och med ett fortsatt hackande powerplay får ingen enkel resa ifall hjärtat lämnas kvar i omklädningsrummet fortsättningsvis. Förra året åkte Skellefteå ut som tabelletta mot Timrå i första hemmamatchen efter juluppehållet. Inför kvällens match har laget skrapat ihop sex poäng färre än efter 32 omgångar förra säsongen. För Luleås del handlar poängskörden om hela åtta färre. Jag har från första skridskoskäret i somras hävdat att vare sig Skellefteå eller Luleå förfogar över bättre trupper än säsongen innan. Med aningen bättre backuppsättning hade Skellefteå kunnat nosa på guldet i våras och vilken faktor Luleå blev plötsligt och lustigt i och med Linus Omark och Johan Harjus nationella genombrott vet ju alla. Hur som helst verkar det som om kampen om platserna 6-7-8-9-10 blir ett jätterace mellan Skellefteå, Luleå, Brynäs, Timrå och Modo och de sistnämnda är fortfarande min guldkandidat om Peter "Foppa" Forsberg blir skadefri. Tre om i den meningen, men jag räknar kallt med att Modo förstärker såväl på målvakts- som på backsidan och vilket lag kan mätas med dem då i en matchserie i bäst av sju. Kvällens matcher Skellefteå-Timrå, Luleå-Södertälje och Modo-Brynäs blir intressanta nummer.
Innan "Foppa" hissar SM-bucklan senare i vår ska han vara med och försvara det svenska OS-guldet i februari. Ännu ett till "Foppa" blir i så fall hans tredje, tänka sig. Hockeytruppen var fri från sensationer. Väl balanserad. Jonathan Ericsson och Alexander Edler låg väl närmast till en tröja bland backarna. Bland forwards kan man ju alltid tycka att Mikael Samuelsson, vid flera tillfällen de stora matchernas man, och snipern Kristian Huselius borde ha haft en tröja. Rutinerade Piteåkillarna Tomas Holmström och Mattias Öhlund var förstås givna. Apropå OS-truppen är det också värt att notera att backen Henrik Tallinder spelade sin första seniormatch i Piteåtröjan.
Till sist...
var Jonathan Hedström reserv i Tre Kronors guldgäng i Turin. I lördags slet mållöse "Jonte" ont i Luleås fjärdekedja.