Supersöndagen skulle bli en publikfest och sportslig succé. Det var tanken. Istället fick vi se två damlag som förlorade. För det ena finns ingen anledning till oro. För det andra finns det all anledning.
Piteå IF har mer eller mindre räknat in det damallsvenska kontraktet för länge sedan. Alla har utgått från fortsatt spel i serien nästa år. Även jag har varit inne på det spåret.
Nu gäller det för Piteå IF att byta spår snabbt, kasta vatten i ansiktet, gnugga ögonen, nypa sig i armen och göra vad som krävs för att vakna upp till verkligheten. För det här är sanningen. PIF är långt ifrån klart för damallsvenskan 2013.
Allt som kunde gå emot laget i helgen gjorde det. Djurgården och Örebro skrällvann och Piteå förlorade. Piteå gjorde en riktigt bra vårsäsong och tog då mer poäng än någonsin. Men just nu bleknar det i jämförelse med en usel höst. Piteå har tagit poäng i en av de åtta senaste matcherna. Det är kraftigt underkänt.
Det är också illa att laget inte verkar ha någon plan eller konkret idé på hur situationen ska lösas. Tränaren Stellan Carlsson medgav det på presskonferensen i går. I ett första steg gäller det att alla inblandade inser läget och allvaret. Piteå har fortsatt en bra möjlighet att klara sig kvar i serien - mycket talar för att det blir så. Men i det här läget är inget självklart. Piteå har kvar att möta Örebro, Vittsjö och Djurgården. Två av tre lag som jagar PIF. Rena motivationsmatcher där vilja, inställning och förmåga att hantera press kommer att väga tungt. Nu gäller det att skippa finliret och ta på sig blåstället och kriga sig poängen.
Rent taktiskt tyckte jag att Piteå gjorde en del misstag igår. Självklart ska laget lyfta upp spänstiga Faith Ikidi på fasta situationer vid underläge sista kvarten. Jag hade också gärna sett att Ann-Mari Dovland med sin fina vänsterfot och kvicka löpningar i djupled kommit in först av alla tre avbytare - inte sist. Jessica Olovsson släpptes in först men hon har inte övertygat i sina inhopp och jag tycker att Piteå har bättre pjäser att laborera med. Men det bytet ska inte skyllas på spelaren - utan tränaren som fattar beslutet. I grunden har Stellan Carlsson gjort ett bra jobb med att skapa ett lag som likt igår jobbar hårt och disciplinerat. Problemet just är inte tryggheten i försvaret utan offensiven som hackar. Sedan OS-uppehållet är laget bara gjort mer än ett mål i en av sex matcher. Underkänt. Alldeles för mycket hänger på Jennifer Nobis och i går var hon avstängd.
MSSK-Piteå var landets hetaste hockeylag inför helgen. Nu två förluster senare är man inte det. Bra säger jag. Kan förluster vara bra i några lägen så är det just nu för Munksund. Det är i slutet av säsongen laget ska vara som bäst - då avgörs allt. Grundserien handlar framförallt om att ta sig till slutspel. Förlusterna i helgens matcher kan vara nyttiga och få laget att inse vad som krävs för att vinna mot övriga topplag.
Tänk vad saker kan ändras fort. När året inleddes var poäng mot Brynäs en klar framgång - nu förväntar sig folk det nästan som en självklarhet. Det var trots allt ett lag som gått till tre raka finaler som stod på andra sidan och gästernas seger igår var rättvis. Munksunds spelare var inte lika rappa eller hade samma ork som motståndarna. Varken Emma Eliasson eller Rebecca Stenberg såg lika skridskostarka ut som tidigare. Jag misstänker att det har med den hårda träningen att göra. Men som sagt, det är inte nu MSSK ska vara som bäst ...
Till sist...
...Piteå Hockey gjorde så att Supersöndagen inte blev helt misslyckad. Seger med 5-3 mot Kirun. Men helgens tråkigt besked var att viktige backen August Tornberg skadat nacken allvarligt och missar resten av säsongen.
Ett kännbart avbräck.