Dags att låta Jennie tävla i världscupen
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Då tänker jag dels på tjejerna vid den svenska cupen i Skellefteå, dels på vad Jesper Modin och Magdalena Pajala demonstrerade i Düsseldorfs sprint. Där för övrigt Sverige med ett enda undantag (en tiondel skiljde för paret Lind/Fredriksson 2009) stått överst på prispallen sedan sprinten vid Rhens stränder introducerades 2003.
Bergnäsaren Peter Larsson vann först fyra gånger i följd individuellt, sen två gånger i lagsprint, så han gör sannerligen skäl för epitetet "Kungen av Düsseldorf".
Men nu har andra tagit över Peters roll. Emil Jönsson, som endast åkt i Düsseldorf en gång (2008), som då blev 17:e man och som inte gillar flacka banor, visade i lördags att han behärskar både skejt och lättåkt terräng. Får Emil vara frisk hela vintern blir det svårt för konkurrenterna att putta ned honom från den tron han erövrade i fjolårets världscup. Ändå, och det gäller inte bara Emil utan kanske framförallt hans norska motståndare, är VM i Oslo vinterns huvudmål.
I Skellefteå inträffade det unika i lördagens sprint att finalloppet enbart omfattade norrbottniskor. Och här visade Jennie Öberg på nytt att hon klättrat framåt i kapacitet. Hon besegrade två så kompetenta sprintåkare som Mia Eriksson och Susanne Nyström men fick, förstås, ge sig mot Charlotte Kalla. Jennie bör få chansen i världscupens sprint med det snaraste, speciellt som hon med söndagens femte plats i distansloppet gav besked om att hon kombinerar snabbhet med styrka.
Vår norrbottniska världsstjärna föredrog att starta i den svenska cupen i stället för i Düsseldorf och jag inbillar mig att Kalla tog de två loppen i Skellefteå framförallt som en del av sin träning. Som nu främst är inriktad på Tour de Ski. Men dessförinnan ska hon åka i Davos och därefter en jaktstart i La Clusaz.
Norrbottens andra ski star, Marcus Hellner, tävlade inte alls i helgen. Han lägger säkert på ytterligare kol i sin träning just nu för att sen fortsätta på samma arenor som Kalla.
Apropå världsstjärnor gjorde Petter Northug en uppmärksammad come back i lördags och hade Anders Södergren 22 sekunder efter sig i en fristilstremil. Båda är på väg mot allt vassare kapacitet.
Lokala plus i Skellefteå till en trio unga talanger:
n Mikael Norberg som krigade sig till en plats på 10-topp i distansloppet.
n Johan Westerlund, som haft det tungt i början av sin seniorkarriär men nu tog poäng i cupen.
n Junioren Emma Sjölander från Strömnäs, som också knep cuppoäng och aspirerar på en plats i den blivande svenska truppen till junior-VM.
Efter den just avverkade femdagarstävlingen i skidskytte i magkrampande Östersund frågar sig många hur våra svenska herrar ska nå Norges toppstandard. Min tro är att svenskarna i första hand måste förbättra sin styrka i längdåkning. Det hjälper inte att förkovra sig på skjutvallen, om förmågan att konkurrera åkningsmässigt inte finns där.
Den ende som emellanåt hänger med är Björn Ferry, men han skulle vara långt bakom de bästa ifall han tävlade mot svenska längdspecialister. Medan både Björndalen och några andra norska skidskyttar har visat vad de går för i längdvärldscupen. Björndalen vann 2007 i Gällivare och var snabbast på tredje stafettsträckan där för två veckor sedan.
Jag tror säkert att våra skidskyttar tränar så mycket de förmår. Men i botten måste det finnas talang. Den icke oviktiga medfödda förmågan saknas hos flertalet.