En satsning på spelare från närområdet och säkrad division 1-plats 2013.
Det var kartan, vägen och målet som Piteå IF:s herresektion formulerade för några år sedan.
Vad som beslutas i styrelserum är en sak – omständigheterna i verkligheten som påverkar allt en annan.
I år pratar ingen längre om den där division 1-platsen. Det är fullständigt naturligt. Ibland måste mål och visioner formuleras om på vägen och det har Piteå gjort klokt i.
Av olika anledningar har satsningen på enbart spelare från närområdet kommit av sig. Åtta spelare har lämnat sedan ifjol av olika orsaker. Ett par har flyttat, ett par vill ägna mer tid åt familjen, andra haft skadeproblem, slutat, eller lämnat av andra anledningar.
I vintras ställdes Piteå inför fullbordat faktum. Här försvann flera viktiga spelare och det gällde att fylla hålen för laget som haft två motiga säsonger. Det såg illavarslande ut ett tag. Men Piteå insåg att truppen behövdes stärkas med flera namn. Följden blev spelare från närområdet kombinerat med en ghanan; Tetteh Komey, tre engelsmän, James Burgin, Robbie Clark och Tom Burgin, varav den sistnämnde var med redan ifjol.
I den bästa av världar skulle Piteå ha ett lag med bara spelare från närområdet. Det skulle locka mer publik, det skulle vara frukten av ett lokalt talangarbete med bra möjligheter att fostra spelare till högre serier.
Men under rådande förutsättningar förstår jag att Piteå känner behovet att ta in spelare utifrån. PIF:s kassa är stabil, ekonomin finns och utan förvärv hade prognoserna sett sämre ut.
Tetteh Komey, James Burgin och Robbie Clark spelade i Skellefteå FF ifjol men fick inte vara kvar. Enligt uppgift har klubben inte ekonomin som möjliggör att behålla trion. Rapporter inifrån Skellefteåklubben pratar om att Piteås förvärv är bra division 2-spelare som kommer göra nytta.
James Burgin kan bli en attraktion som ytterback. Hans löpningar längs kanten kommer att bli ett anfallsvapen – det har försäsongen visat. Tom Burgin tillför attityd, styrka och huvudspel när han är i full form om några veckor. Robbie Clark springer massor och är en riktig pådrivare. Tetteh Komey har bland och gett, men kommer att göra en del mål. Min filosofi är att utländska spelare alltid ska vara tongivande, vi får hoppas att det blir så.
Åtta spelare har lämnat och tio tillkommit. Fågel eller fisk? Det känns ovanligt svårt att tippa var Piteå kommer att hamna den här säsongen. Anders Wallerström gör sin tredje säsong som tränare. De två första har inte blivit så bra som klubben hoppats. Wallerström ser sig som en vinnare. Naturligt nog är det nu upp till bevis. Men ingen kan kräva en topplacering och skulle Piteå nå så långt får säsongen ses som väldigt lyckad.
Fotbollen i Piteå är större än den i Luleå och Skellefteå och vi har ett damallsvenskt lag – men i vissa avseenden är fotbollen i kommunen svag. Inte på många år har någon elitspelare kommit fram ur egna led. Det är ett underkänt betyg för en stad med 41 000 invånare.
Fotbollen i Piteå behöver Piteå IF som stark motor. Det är PIF som har absolut bäst förutsättningar att lyckas och är klubben stark och spelar högt upp i seriesystemet gynnar det fotbollen i stort i hela kommunen. Därför hoppas jag verkligen att laget får en riktigt bra division 2-säsong. Det behöver Piteå IF – det behöver Piteåfotbollen.