Linnea fick ärofyllt pris – i Elins minne: "Känslosamt"

Linnea Åberg har nått en milstolpe som hon länge har längtat efter, men det var med blandad glädje och sorg som gymnasten från Älvsbyn tog emot pris i Anatoli Cup i helgen. Saknaden efter kompisen Elin Bergvall, som dog i akut leukemi 2018, är enorm. "Det är fortfarande svårt att greppa trots att det gått så lång tid", säger Linnea.

Linnea Åberg prisades med en så kallad "Bergvall" när Anatoli Cup avgjordes i helgen. Priset är uppkallat efter Elin Bergvall som avled i februari 2018. "Hon var en superbra kompis", minns Linnea varmt.

Linnea Åberg prisades med en så kallad "Bergvall" när Anatoli Cup avgjordes i helgen. Priset är uppkallat efter Elin Bergvall som avled i februari 2018. "Hon var en superbra kompis", minns Linnea varmt.

Foto: Andreas Elvstrand

Älvsbyn2024-12-26 13:00

Den här artikeln publicerades första gången 15 september 2024.

Hela livet har gymnastiken legat Linnea Åberg varmt om hjärtat. Likaså alla kompisar hon träffat genom sitt idrottsutövande. 

Flera av dem växte hon upp tillsammans med i Älvsbygymnasternas förening. 

– Vi var ett gäng på sex-sju tjejer som brukade resa iväg på tävlingar och även hitta på saker efter träningarna tillsammans. Vi hade svinkul. Det var en rolig tid, berättar Linnea. 

undefined
Den här bilden är tagen för nio år sedan. Älvsbygymnasterna hade då en duktig generation utövare som växte upp i klubben tillsammans. På bilden från vänster: Kajsa Söderberg, Anna Nilsson, Linnea Åberg, Elin Bergvall, Jenny Knuts och Elise Pettersson. (Arkivbild)

Tyvärr rycktes en av vännerna ifrån henne och övriga gänget alldeles för tidigt. 

Det var strax efter årsskiftet 2018 som Linnea och hennes klubbkamrater fick beskedet att Elin Bergvall drabbats av akut leukemi. 

En och en halv månad senare var Elin död. 

– Det gick så snabbt ... Vi fick veta det (cancerbeskedet) på trettondagsafton och sen i februari var hon borta, minns Linnea. 

undefined
Elin Bergvall växte upp i Älvsbyn innan familjen flyttade till Piteå. Hon var 23 år när hon fick akut leukemi och dog. "Det gick så snabbt", säger Linnea Åberg med tårar i ögonen.

Elin var bara 23 år när hon gick bort och skulle ha fyllt 30 i år om hon varit vid liv, men i helgen fick Linnea Åberg en möjlighet att hedra hennes minne. Detta när hon i lördags nådde 35 deltagandetillfällen i Anatoli Cup, den klassiska tävlingen i Älvsbyn som avgörs två gånger per år.

Linnea förklarar att hon och hennes kompisar i Älvsbygymnasterna brukade drömma om att nå milstolpen. Inte minst brukade Elin Bergvall göra det. 

Hon var bara en pytteliten bit ifrån (uppe i 33 deltagartillfällen) innan hon dog, men när brorsdottern Felicia senare kom att tävla i hennes namn två gånger kunde Elins dröm på sätt och vis ändå förverkligas till slut. 

I samma veva döptes också priset som bedriften ger om till "Bergvall" – och det är alltså det priset som Linnea Åberg nu fått ta emot för att ha kommit till start i Anatoli Cup 35 gånger.

– Det har varit ett mål att komma dit, så det känns jättekul, säger hon. 

Linnea är den tredje som någonsin nått milstolpen. Elina Ulvefeldt var först att lyckas och senare kom även Elin Bergvall, alltså med lite hjälp av brorsdottern på slutet, att skrivas in i tävlingens historieböcker. 

När Linnea pratar om Elin syns tårar i hennes ögon, men minnena efter kompisen får henne också att le flera gånger. 

– Elin var bara så livlig och glad, så härlig och en superbra kompis. Jag har bara goda minnen. Och hon tyckte verkligen om gympan.

undefined
"Elin var bara så livlig och glad", säger Linnea Åberg och drar själv på smilbanden när hon tänker på hennes personlighet.

På grund av skadekänningar hade Elin Bergvall slutat träna ett tag innan hon gick bort, men hon fortsatte ändå att hjälpa till som tränare. 

– Hon var på hallen jämt ändå och fortsatte trots allt att tävla när det var Anatoli Cup, för hon hade ju inte tänkt sluta innan hon hade kommit upp i 35 gånger och matchat Elinas (Ulvefeldts) rekord, säger Linnea Åberg. 

Och nu har alltså Linnea själv nått dit. Såklart var det speciellt att ta emot utmärkelsen som hon så länge har siktat mot, och ännu mer värdefullt nu när den blivit uppkallad efter hennes saknade och älskade vän. 

– Det är känslosamt. Det är fortfarande svårt att greppa trots att det gått så lång tid. Samtidigt känns det jätte, jättekul att få ta emot det här priset och Elin skulle säkert också varit svinglad.    

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!