Sista söndagen i mars 1964 stod hundratals skidåkare på älven i Vidsel, redo för Andörjans första start. Knappt två och en halv timme senare stod loppets första segrare, Agustin Nilsson från Skellefteå, med händerna i luften vid målet på Lomtjärn i Älvsbyn.
Man ur huse
Mycket har hänt sedan dess, och i morgon går den 48:e upplagan när loppet firar 50 år.
Två lopp har blivit inställda, 1996 och 2010. Det senare var pågrund av kyla, och 1996 var det snöbrist.
I morgon lovar vädergudarna plusgrader och möjligen ett lätt snöfall, något som inte är optimalt i spåren.
– Det kan bli ett knepigt lopp att valla. Varmt och snö är det sämsta förhållandena, säger ÄIF Skidors Östen Nilsson, som varit involverad i Andörjan sedan 1967.
Till morgondagens lopp är drygt 140 åkare anmälda, och fler väntas komma i form av efteranmälningar.
– Förra året hade vi över 300 åkare och jag tror inte att vi hade 140 anmälda då. Folk väntar in vädret och efteranmäler sig i stället.
Själv åkte han Andörjan mellan 1967 och 1998, och då var efteranmälningarna färre eftersom man gick man ur huse för att åka Andörjan.
– Kunde man gå utan käpp, då åkte man Andörjan, säger Östen Nilsson.
Även skillnaden mellan första- och sistaplats har minskats drastiskt sedan han själv åkte.
Reservslinga
– Nu klarar de flesta segertiden plus två timmar. Tidigare kunde vissa åka till skymning även fast det var i mars.
Men han betonar även att tiderna beror på olika förutsättningar.
– Det går inte att jämför tider eftersom vi har bytt spår ett antal gånger.
I morgon har man tvingats byta spår från 3x13,5 kilometer till 4x10 kilometer på grund av snöbrist, men det gör samtidigt att publiken ser åkarna oftare.
I slutet av 1960-talet nådde Andörjan sin pik på runt 750 åkare. Efter att loppet tappat tidigarelade man tävlingen för att locka åkare som ville seeda sig inför Vasaloppet.
– Det är huvudanledningen till att de flesta åker i dag. Det är inte så många prisjägare med, säger Östen Nilsson.