Men första maj är arbetarrörelsens högtidsdag. Och i hundra år har högern hånat sossarna för att man gått ut på gator och torg för att demonstrera. “Vad demonstrerar ni mot? Ni styr ju det här landet” har kommentarerna låtit. Men låt mig berätta varför man alltid ska demonstrera och varför första maj inte är ett skämt.

Det finns de som misshandlas till döds på grund av könet på personen som får det att pirra, ens hudton eller ens religiösa övertygelse. Det finns fattigdom. Det finns misär. Och att vara socialdemokrat, det innebär att alltid vara i opposition mot orättvisor. Även om man själv för tillfället sitter vid makten.

Socialdemokraterna som parti bildades av arbetarrörelsen för att just göra upp med samhälleliga orättvisor. Och de var många. Folk svalt, lönerna var låga och det fanns inga trygghetssystem ifall du inte längre skulle kunna arbeta. Att det inte längre ser ut så i Sverige idag beror på just hundra år av socialdemokrati.

Därför är det det sossigaste som finns att aldrig vara nöjd. Förändring tar tid, förbättring tar tid. Men skillnaden mellan dagens socialdemokrati och högerns konservatism är samma som för hundra år sedan. Konservativa vill bakåt, vill bevara rådande ordningar och orättvisor. Att vara progressiv handlar om det motsatta. Att vilja framåt och att aldrig vara nöjd.

Så nog kan det kännas fånigt att sossarna, som ju styrt landet och de flesta landsting och kommuner därtill i mer eller mindre ett sekel, ska ut och demonstrera. Men det fina med första maj är just kombinationen av att minnas de forna kamperna och hämta kraft i dem för att orka ta de nya.

Genom mina år som politiskt engagerad har jag burit plakat. Både med texter som “Bekämpa fattigdomen!” och “Bygg en rondell på Frösön!”. Ingen fråga är för stor eller liten för att väcka kämparanda en dag som första maj. Det går inte att inte romantisera det en aning.

Det finns alltid saker som kan bli bättre. De partier som tycker att saker och ting inte kan utvecklas eller som anser att “saker var bättre förr” har egentligen ingenting i politiken att göra. Det finns ett klassiskt citat av Olof Palme som lyder “politik är att vilja”. Och hur klyschigt det än må låta är det precis vad första maj handlar om.

Så, oavsett vad man kan tänkas anse är fel i samhället, är första maj dagen avsatt för att demonstrera. Det är därför det är röd dag i kalendern. För att vi ska kunna ge oss själva tid att uppmärksamma de aktuella problemen i samhället. Vad är en sådan röd dag egentligen jämfört med typ Kristi Himmelsfärd, som faktiskt extremt få förstår varför vi förväntas fira?

I år kommer jag att demonstrera. 2018 var jag i Stockholm på första maj. Jag gick i tåget av tusentals och lyssnade på tal av de största agitatorer. I år kommer jag att vara i Luleå och Arjeplog, där det kanske är färre demonstranter men ändå detsamma engagemang.

Och det jag demonstrerar för i år, det är alla människors lika värde, rätt och möjligheter. Ingen i Sverige, Europa, eller världen ska behöva känna rädsla över att vara sig själv. På något vis. Ingen ska behöva lida av fattigdom, och ingen ska någonsin undra varför första maj egentligen är en röd dag i kalendern.