Hon var skriven i ett fritidshus i Nora medan hennes man och son var skrivna i Stockholm. Under den tiden fick Svantesson ut 50 000 kronor om året för det dubbla boendet. Hon menar själv att hon följt lagar och regler som gäller.

Det är trovärdigt, men inte från en moderat politiker. Detta är nämligen regler och lagar Moderaterna varit tydliga med är alldeles för slappa. Vi måste komma åt bidragsfusket, har Svantesson sagt i intervju efter intervju. “Varje krona som betalas in till välfärden ska användas på rätt sätt” har hon bland annat sagt och menade att regeringen inte gör tillräckligt, och att nuvarande regler “gör det lätt att lura systemen”.

Regeringen hon själv alltså inte sitter i, återigen, på grund av sitt eget partis misslyckande försök att få folkets förtroende. Det är nästan komiskt. Bara förra veckan fick moderaten Erik Bengtzboe lämna sina uppdrag på grund av ett liknande fiffel med bidrag för bostad. Det verkar vara en borgerlig epidemi som går runt. Och frågan både Svantesson och Bengtzboe borde ställa sig är om de agerat rätt, oavsett hur regler ser ut, med tanke på sin hårda retorik gentemot just bidragsfusk.

Moderaternas partiledare Ulf Kristersson har också gjort en hel del tabbar, och många frågar sig hur länge han kan tänkas bli kvar på sin post. Ja, alltjämt som hans potentiella efterträdare tabbar sig kan det bli längre än förväntat. Ett parti som Moderaterna ska vara ett seriöst alternativ, men inte ens M klarar hur många skandaler som helst.

Samtidigt meddelade igår Jan Björklund (L) att han ska ge sig ut på turné tillsammans med Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Det kanske är en plan för att visa på partiernas olikheter, men det är uppenbarligen så att båda partierna tänker sig att man ska gynnas av det. Frågan är om Liberalerna verkligen gör det.

Liberalerna hade en stor intern konflikt angående just SD bara för några månader sedan. Då handlade det om huruvida man skulle ta hjälp av Sverigedemokraterna för att bilda en minoritetsregering med Moderaterna och de andra borgerliga partierna, och ungefär halva partiet ville verkligen att L skulle göra just det.

Den andra halvan, den segrande halvan, valde att istället förhandla med och släppa fram regeringen Löfven, för att inte ge SD inflytande över regeringens politik. Därmed är kanske denna planerade turné ihop med Åkesson Björklunds plan för att blidka de partikamrater som var för ett SD-samarbete. Partiinternt kanske det är logiskt, men utåt ser det bara märkligt ut.

De väljare som ville att L skulle ta stöd av SD och bilda en borgerlig regering är fortfarande bittra på partiet, och de väljare som inte ville det lär ju inte uppskatta att L nu deklarerar en gemensam val-turné ihop med partiet de så tydligt visat att de inte vill ha med att göra.

Ibland kan man undra om svensk höger bara helt enkelt är ute efter att utplåna sig själva. Moderaterna är historiskt svaga, med skandaler som avlöser varandra och det sämsta ledarskapet vi sett på många, många år. Liberalerna var inte starka från första början men verkar även de vara fast i något slags antipopulistiskt självskadebeteende.

Resultatet av EU-valet kommer sannerligen att bli intressant, och hur eftervalsdebatter och analyser ser ut från högerkanten om en månad är det bara att bänka sig med en skål med popcorn framför.