LEDARE När jag sökte jobbet som politisk redaktör på Piteå-Tidningen hade jag precis gått Aftonbladets ledarskribentutbildning, Ledarskriv. Det är en utbildning Aftonbladet, LO och Campus Bommersvik gör ihop och är tänkt som en skrivutbildning för vänsterskribenter.

Det är faktiskt ganska svårt att komma in, ofta är det runt 150 sökande. Tio platser. Man kommer in helt och hållet på arbetsprover och ens personliga brev. Det är ett privilegium att ha fått möjlighet att gå denna utbildning som ju faktiskt ledde till att jag fick detta jobb. Jag står i tacksamhetsskuld till utbildningen.

Något av det bästa man fick göra under utbildningen var praktiken. Två perioder à två veckor. Jag fick först vara på ledarsidan på tidningen Östra Småland, och sedan på redaktionen för vänstersajten Politism. Det var otroligt värdefullt och lärorikt.

Så nu när jag gått denna utbildning, fått jobb tack vare den, och den i höstas körde igång igen för sjätte året i rad, så kände jag att jag givetvis ville ge tillbaka. Och det jag kan göra då är ju att ställa upp som praktikplats. Vilket Piteå-Tidningens ledarsida nu de närmsta två veckorna därmed kommer att vara.

Således kommer ledarsidan se lite annorlunda ut kommande veckor. Praktikanten, som ni läsare ska få stifta bekantskap med, kommer att skriva mycket. För det ska man göra när man är på praktik. Man ska få praktisera. För det allra bästa sättet att bli en bättre skribent är att öva. Det gäller då åtminstone för mig.

Nu är ju givetvis praktikanten redan skicklig som skribent, annars skulle hen inte ha kommit in på utbildningen, så Piteå-Tidningens läsare kan enbart se fram emot två veckor av hög kvalitet på ledarsidan. Variation av röster på en ledarsida är viktigt, och det sker tyvärr alldeles för sällan.

Det kommer bli spännande veckor, då min praktikant är från Stockholm, och därmed givetvis ska få göra en hel del utflykter. För att skriva texter om samhället måste man förstå det, och för att skriva i Norrbotten måste man förstå Norrbotten.

Det finns sidor av samhällsproblem i norra Sverige som tyvärr inte syns i Mälardalen, och därmed blir det perspektiv som missas i riksdebatten. Att ha flera timmar i bil på usel väg för att ta sig till närmsta vårdcentral, till exempel. Det kan hända att man tänker “Herregud, Stockholmare, de förstår ju inte hur livet är här uppe”. Jag tänker ofta så, det erkänner jag.

Alla som går Ledarskriv blir inte ledarskribenter. Det finns inte så många jobb. Men de blir, på ett eller annat sätt, opinionsbildare. Om de inte redan är det såklart. Och i sådana fall blir de ännu bättre på det. Därför räknar jag med att hela Norrbotten ser det som något väldigt positivt att en framtida opinionsbildare i Stockholm gästar Piteå i hela två veckor.

Jag upplevde som sagt min tid som praktikant på andra tidningar innan jag började jobba som ledarskribent som oerhört värdefull för min personliga utveckling. Men nu när jag själv är den som får välkomna en praktikant kan jag bara säga att det känns precis lika värdefullt, både för Piteå-Tidningens ledarsida och för den politiska debatten i Sverige.