“Men straff ska handla om rehabilitering, inte hämnd.” skriver Kierkegaard och gör i sin text analysen att seriefiguren Bamse hade rätt när han sa att man ska vara snäll mot de som är stygga, för det är de som behöver det som mest. Detta har också länge varit en klassisk socialdemokratisk syn på brott, straff, och analys av det klassamhälle vi lever i.

Jag känner likadant. Samhället behöver ge folk fler chanser, inte färre. Ingen blir mer motiverad att heller vara snäll, om allt man bemöts av är skäll. Det är en tes som inte bara är applicerbar på politiska förslag, det är ett rimligt tema att låta genomsyra alla de relationer vi någonsin har eller befinner oss i.

Ibland gör någon en ledsen. Ibland brinner vi av. Det är mänskligt beteende. Men att systematiskt straffa de som vi stör oss på eller som vill oss illa kommer inte leda till ökad förståelse, acceptans, eller den enskilda personens bättrande. Därför blir detta ännu en text om Piteås Socialdemokrater, eftersom jag fått en del reaktioner på min föregående text på det ämnet.

Socialdemokraterna i Piteå har haft en intern konflikt som inleddes med att kommunalrådet Anders Lundkvist (S) anlitat en utländsk firma att måla hans hus, istället för ett lokalt företag med säkerställt schyssta arbetsförhållanden. I min ledare förra veckan skrev jag att konflikten skadat samtliga inblandade, och att alla har skuld i hur det skötts.

Detta har väckt en del reaktioner, att jag skulle ha menat att den här typen av konflikter ska mörkas, och att öppenhet och transparens inte är eftersträvansvärt. Det vill jag, med lyxen att ha en egen sida att vräka ur mig på, härmed avfärda. Och utan att försvara den förra ledaren vidare så anser jag att det är tydligt att det inte var vad jag menade.

Det jag framför allt känner är en oro över hur folk i S i Piteå behandlat varandra, och hur man hellre valt att prata med media än varandra. Det har skadat samtliga, precis som rubriken i förra ledaren löd. Det är ett problem i alla sammanhang, oavsett om man är ett politiskt parti eller en broderiförening. Det är taskigt, och det är onödigt.

Det är som sagt många som gjort fel, och absolut ingen av de inblandade sitter på hela sanningen i hur kulturen i partiet är eller hur gruppen mår. Och det spelar ingen roll vilket parti man tillhör, alla bör känna sig inkluderade och välkomnade i den förening man engagerar sig i. Men jag vågar påstå, enbart för att mitt hjärta också bultar socialdemokratiskt, att det är särskilt viktigt för ett parti som Socialdemokraterna, i och med den klassiska synen på att ge människor fler chanser i livet.

Bamse sa att man ska vara snäll, även mot de som är stygga, för de behöver det som mest. Ett annat talesätt från barndomen är att för att kunna få en vän måste man också vara en. Dessa kan verka motsäga sig varandra, men egentligen går de båda citaten hand i hand. För är vi inte snälla, och tar hand om varandra, hur kan vi förvänta oss att stämningen någonsin blir bättre?

S i Piteå har rehabilitering att göra. Både i sitt förtroende hos väljarna, och i sin egen partikultur. Det kommer att ta tid, men det kommer att gå bra. Tills dess vore det skönt om både parti, media, och denna ledarsida kunde ägna sig åt att prata politik istället för bråk och tjafs. För det är olika saker.