S i Luleå har ett och annat att fundera på

Det är inte alltid de som räcker upp handen och säger “jag vill!” som är mest lämpade för uppdragen.

S i Luleå behöver tänka efter vad de vill ha för nytt ledarskap nu efter att Niklas Nordström (S) avgick.

S i Luleå behöver tänka efter vad de vill ha för nytt ledarskap nu efter att Niklas Nordström (S) avgick.

Foto: Anna Isaksson

Ledare2019-11-01 05:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Allt eftersom politiken börjat locka till sig de som bara vill något för att de vill göra karriär, är genuint engagemang och att vara nöjd med sin plats i rörelsen (vad än den må vara) alltmer beundransvärt.

Att, likt Liberalernas nya partiledare Nyamko Sabuni, gå in i politiken och säga “Mitt mål är att bli statsminister” skvallrar om en inställning till politiken som väg att bara nå och besitta makt, snarare än vägen att via makten uppnå en positiv förändring av samhället. En viss grad av ödmjukhet behövs i en ledare inom alla branscher, men framför allt inom politiken eftersom du verkar på uppdrag av dina partikamrater och partiets väljare.

I veckan gick det att läsa i bland annat NSD om Socialdemokraterna i Luleås pågående process att finna en efterträdare till den nyligen avhoppade kommunstyrelseordföranden Niklas Nordström (S). Bland annat uttalar sig tidigare viceordföranden Lenita Ericson (S) om att det är Nordströms gamla roll eller inget som gäller för hennes del.

“Om jag inte får förtroende till rollen som ordförande finns det knappast förtroende för mig som vice ordförande heller” säger Ericson som också menar att rollen som kommunstyrelseordförande känns som “ett naturligt steg” för henne.

Lenita Ericson är med säkerhet en kompetent politiker, hon har ju fått förtroendet att vara vice ordförande från början och det får inte vem som helst, men citaten ur NSD skaver. För, som Olof Palme en gång sa, är politik att vilja. Och det är trots allt en väldigt låg procent av de drygt 100 000 medlemmar i det socialdemokratiska partiet som någon gång blir kommunstyrelseordföranden, men deras engagemang i partiet sviktar inte för det.

Att gå med i ett parti är att ta ställning. Det man bör vilja är just att uppnå är en positiv samhällsförändring utifrån sina och partiets grundläggande värderingar. I ett parti har alla olika uppdrag man passar bra för. Alla är viktiga, och alla behövs för att skapa det bästa laget, för att uppnå den samhällsförändring man vill se.

Därför är en “allt eller inget”-attityd gentemot uppdrag inte speciellt attraktivt drag hos en person som söker förtroende att få leda ett lag. För en grupp, oavsett om det är en partigrupp i kommunfullmäktige eller en fotbollsförening, behöver lagspelare på alla nivåer. Oavsett vad S i Luleå beslutar sig om att ha för toppnamn i kommunen framöver bör man ha det i åtanke.