För några veckor sedan startades en ny klubb för vänstersossar i Stockholm, vars bildandes poäng var att starta en vänstervriden idédebatt inom den socialdemokratiska rörelsen. Det rådde genast ängslighet bland de mest partitrogna.

Kommer detta bli en kuppartad vänsterhistoria? Det ligger i Socialdemokraternas historia att noja över vänster-subgrupper inom den egna rörelsen, med rätta. Sedan partisprängningen har S haft problem med och behövt rensa ut vänsterextremister.

Men klubben kallad “Reformisterna”, vars grundare är välkände vänstersossen Daniel Suhonen, är inte extremister. Poängen med föreningen var bara att skapa en plats för att diskutera frågor vänster om partilinjen men som ändå faller inom ramarna för vad som kan kallas klassiska sosse-frågor.

Höger-debattörer ville direkt spekulera i att Reformisterna var Socialdemokraternas egna plan för att behålla sura vänstersossar i partiet efter uppgörelsen med Liberalerna och Centerpartiet. Det hade varit smart av partiet, men S har som sagt snarare visat upp ängslighet inför klubbens bildande.

Det finns många som efterfrågar idédebatt, både åt vänster och höger inom socialdemokratin. Att S skulle avkräva lojalitet med regeringen i varenda fråga skulle ta död på den socialdemokratiska rörelsen. Och givetvis finns inga sådana uttalade krav du som partimedlem måste skriva under på. Men ängsligheten ändå, den gör S svaga.

Under gårdagen skrev Daniel Färm (S), chef för den socialdemokratiska tankesmedjan Tiden, en debattartikel i Dagens Nyheter. I texten menar Färm att vägen framåt för Socialdemokraterna behöver vara mer frihetlig än vänsterpopulitisk. Säga vad man vill om texten i fråga, men idédebatten är igång. Mycket tack vare Reformisternas grundande.

Det finns partipiska och det finns magkänsla och dessa borde egentligen höra ihop. För regeringen är inte partiet, sossarna är partiet. Så varje sosse både fråga sig, är alla regeringens förslag på politik sossiga?

Beroende på ens perspektiv på frågan kan man sedan argumentera för eller emot. Endast genom intern debatt är man egentligen partitrogen på riktigt. För ett samhällsbärande parti ska ha en aktiv idédebatt, annat vore skrämmande.

Vissa kan vara av en åsikt, reformister kan ha en annan, båda kan vara sossiga, och dessa måste få debatteras. Utan att stöta och blöta politiska förslag blir de dåliga. Och även om Centerpartiet, Liberalerna, Miljöpartiet eller Vänsterpartiet säger nix, så måste S ändå kunna säga "det här tycker vi" även om det aldrig blir verklighet i och med Januari-Avtalet.

På fredag inleds Socialdemokraternas kongress i Örebro. Det kommer bli väldigt nyttigt för partiet att medlemmarnas ombud får möjlighet att diskutera och debattera politik. Det är så otroligt viktigt, och att man är kritisk till viss politik regeringen driver behöver inte betyda att någon av dem är missnöjda med regeringen.

S behöver, precis som Reformisterna sagt sedan de startade, klara av att särhålla det faktum att en svag S-ledd regering på nåder av L och C självfallet är bättre än det alternativ till regering som fanns, och att internt klara av att diskutera politik. Noja och ängslighet klär varken Sveriges största parti eller ett regeringsparti.