I skrivande stund är Bryssel tapetserat med affischer inför lokalvalen. De små matbutikerna, frisörsalongerna och den lokala kemtvätten tar alla ställning genom att tejpa upp kandidater i skyltfönstren. Valrörelsen är en mjukstart inför nästa års EU-val med något större väljarbas – närmare bestämt världens näst största, efter Indien.

EU-valet är ökänt osexigt och valdeltagandet är komiskt lågt. I Slovakien röstade bara 13 procent i det förra valet för fem år sedan. I jämförelse är svenskarna disciplinerade. Här masar sig runt hälften av de röstberättigade till vallokalerna.

Hur kommer det sig? Unionen må verka lite trög, men vi skulle knappast klara oss bättre utan den. När EU misslyckas med migration- och miljösamarbeten är det för att medlemsländernas ministrar inte kommer överens. Problemen löses alltså inte av att inte vara en union, såvida man inte tror att högerextrema bråkregimer som dem i Italien, Ungern och Polen är en direkt följd av EU. Knappast troligt – extremvågen är inte unik för Europa.

Högerextremismen kan krossa EU. Hand i hand med populismen har ideologin redan visat vad den går för, inte minst genom Brexit. Storbritanniens utträde kommer prägla EU-valet starkt – britterna har väckt en sida hos borgerliga partier som tidigare varit vilande. Dumhögern har återuppstått.

Dumhögern har fått hela Storbritannien – ett av de länder som haft mest kraft att faktiskt påverka EU– att slänga sig på golvet och skrika som ett upprört, bortskämt barn. Med en känslomässig och ideologisk kampanj mosade dumhögern, med Boris Johnson i täten, alla rationella argument för EU-medlemskap.

De britter som ville vara kvar i EU försökte bemöta känsloargument med fakta. Men att EU är ”bra för ekonomin” biter knappast på en väljare som blivit av med jobbet, stör sig på mångkultur och oroar sig för bensinpriserna. Folkomröstningen gav den utan något att förlora en chans att skaka om etablissemanget, och det lyckades de med. Ordentligt.

Brexit och extremhögern visar att medborgarnas relation till unionen är trasig. Framför allt kan vi inte bara diskutera EU var femte år – det gör unionen till en enkel syndabock. Ministrar, journalister, opposition, lokalpolitiker och lärare har ansvar för att göra unionen aktuell i vardagen.

EU-valet är ett ödesval för dumhögern. Donald Trumps tidigare chefsstrateg Steve Bannon lägger sina pengar på ett kampanjcenter för högerpopulister i Bryssel. Brexit fick Bannon att inse att en lyckad kampanj inte behöver vara dyr eller avancerad – samma taktik som användes i Storbritannien kan mosa hela Europa.

Beroende på hur det går i valet i maj kanske vi inte har något EU om 20 år. Även det som tagit lång tid att bygga går att riva ner, och det snabbt. Dumhögern ska tas på allvar. Det krävs bara lite känsla, ett val och ett kampanjcenter för att förstöra Merkels promenader till fritösen.