På sin Instagram skriver hon “Under fem år har vi spelat i utrikespolitikens högsta liga. Under hela tiden har vi stått upp för vad vi tyckt varit rätt och riktigt. Vi har inte böjt oss, även under svåra tider. Jag lämnar regeringen, men jag tar med mig mitt engagemang för jämlikhet, jämställdhet, demokrati, frihet och fred.” Det är svårt att inte bli rörd till tårar.

För mig och många andra unga socialdemokrater är Margot Wallström något av en ikon. Hon var minister redan på 80-talet i Ingvar Carlssons regering, och därefter i Göran Perssons regering under 90-talet, och under två perioder har hon varit EU-kommisionär. Cirka tusen gånger har hon blivit tillfrågad att bli partiledare, och ofta varit den flest partimedlemmar velat ha på den posten när nyval varit aktuellt. Margot är poppis.

Jag skriver Margot för att hon känns så familjär. Ofta, i skrift, förkortar man en politikers hela namn med bara efternamn. Det ger också pondus till politikern i fråga, medan bara förnamnet kan upplevas förminskande. Men Margot behöver inte ges pondus, hon har redan pondus.

Som utrikesminister i Sverige, vilket Margot varit sedan valvinsten 2014, gav hon Sverige en annan röst i internationella sammanhang. Det var efterlängtat, efter att Carl Bildt innehaft posten i åtta år och hans kontroverser med bland annat affärer i det blodiga oljeföretaget Lundin Oil och kriget i Sudan.

Margot erkände Palestina. Det var kontroversiellt i världens ögon, Israel blev förstås arga, och beslutet fick Israel-vänliga stormakter som bland andra USA att se rött. Men det är just därför det spelar roll. Sverige har inte varit rädd för stora länders ilska i frågor om rätt och fel, under tiden som Margot varit utrikesminister.

Detta var också något av de första saker Margot gjorde efter att ha tagit över posten som utrikesminister i Sverige, hösten 2014. Det var därmed tydligt att en ny utrikespolitik skulle ta form efter regeringsskiftet. Sverige som en stark röst för mänskliga rättigheter tog ett bestämt kliv i en vek värld.

Förtrycket av palestinier var dessutom en fråga som socialdemokraternas ungdomsförbund (SSU) ofta lyfte och kämpade mot under min tid i SSU, och min tid i SSU var framför allt tiden då Moderaterna satt i regering, så det var en stor sak för mig personligen, ett kvitto på att en socialdemokratisk regering äntligen tillträtt.

Margot har lagt grunden för och utvecklat en feministisk utrikespolitik. En feministisk utrikespolitik som utgår från att stärka kvinnors rättigheter världen över, och som bland annat har inneburit nya vägar att nätverka, krav på kvinnlig representation, och insatser för kvinnors rättigheter och mot sexuellt våld.

Margot Wallström har genom hela sin politiska karriär varit precis den typen av exemplarisk politiker som en demokrati förtjänar. Oavsett om man håller med henne eller inte så måste man uppskatta hennes gärning.

Nu spekuleras hejvilt vem som kan tänkas ta över utrikesministerposten och fylla Margots stora rock. Men jag kommer inte göra det idag. Idag vill jag bara hylla en enastående politiker och förebild.

Tack Margot för att du varit en pragmatisk politiker men kompromisslös i dina värderingar. Tack för att du visat flickor och kvinnor i världens alla hörn att Sverige är på deras sida när deras egna länder och regioner inte är det. Tack Margot för att du varit en förebild för mig och så många andra unga kvinnor inom politiken.