Kärnkraftsfrågan är större än Bottenviken

Kärnkraftsfrågan är återigen aktuell. När det upptäcktes att klyvning av atomkärnor gav energi ansågs kärnkraften vara framtiden.

Protester mot kärnkraften, Stockholm 2011, 25 år efter olyckan i Tjernobyl.

Protester mot kärnkraften, Stockholm 2011, 25 år efter olyckan i Tjernobyl.

Foto: Fredrik Sandberg / TT

Ledare2019-11-06 05:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Sedan skedde som bekant olyckor, som i Tjernobyl, och många kom till den insikt att detta med kärnkraft kanske inte var så fantastiskt helt och hållet ändå. Netflix producerade nyligen en serie om händelserna i Tjernobyl, som inte direkt gav en skimrande bild av händelserna. 

Samtidigt har bland annat Moderaterna den senaste tiden vurmat allt mer för kärnkraften, med tanke på dess minimala effekt på klimatet. Och oavsett om man håller med svensk höger om att kärnkraften är toppen eller inte, så visar deras linje på frågans komplexitet.

För vi har en rådande klimatkris, och vi behöver göra en grön omställning. Och även om rädslan för olyckor och det faktum att restprodukterna ska magasineras i lådor med metertjocka väggar långt under jord, så är det ändå så att kärnkraften är ett klimatvänligt alternativ förutsatt att vi tänker fortsätta förbruka energi på det sätt vi gjort och som hela tiden ökar.

Kärnkraften står för närmare en tredjedel av svensk elproduktion. Det krävs rätt många vindkraftverk för att täcka den potentiella förlusten, ifall vi i Sverige skulle besluta sig för att helt avskaffa kärnkraften.

Men kärnkraftsfrågan är som bekant inte en fråga för enbart Sverige. När olyckan i Tjernobyl inträffade spreds radioaktivt avfall med vinden över hela Europa. Och nu planeras ett nytt kärnkraftverk i finska Pyhäjoki, drygt tjugo mil fågel- (eller “radioaktiva vindar”-) vägen från Piteå, vilket oroar många piteåbor.

Under tisdagskvällen hölls ett möte på Piteå Museum, arrangerat av Föreningen Norden, med föreläsaren Per Holmqvist från nätverket Kärnkraftsfritt Bottenviken. Nätverket har kämpat mot en kärnkraftsetablering i Pyhäjoki under närmare åtta år, sedan principbeslutet om att bygga togs i Finland 2010.

Holmqvist berättade under mötet att norra Sverige är ett av de områden i världen som har längst till ett kärnkraftverk och att en mängd norrländska kommuner har bestämt sig för att motsätta sig kärnkraftetableringen på Finlandskusten. Piteå Kommun har varit aktiva och drivande i frågan sedan dag ett, vilket Holmquist ville ge en eloge till Piteå för.

Men kärnkraften är som sagt en komplex fråga. Vi har genom vårt sätt att leva gjort oss beroende av ofantliga mängder energi, och har i samma veva bränt klimatet på kuppen. Dessa mängder kan vi få genom kärnkraften utan att det behöver drabba klimatet eller bidra till växthuseffekten. Det är lockande att se det som den enkla lösningen på ekvationen, vilket uppenbarligen svenska Moderaterna gör.

Samtidigt vet vi om hur farlig kärnkraften kan vara om någonting går snett. Det har historien lärt oss, och Netflix nyligen påmint oss om. Det finns skäl att vara skeptisk till kärnkraften, och det är väldigt logiskt att bilda opinion emot den här, nu när etablering ska ske så pass geografiskt nära den norrländska kusten. Men det är inte heller moraliskt av oss att vilja åt energin till att tända lampor och se på TV men mena att själva kraftverken ska ligga längre bort från våra hem.

Den fråga vi (och med “vi” menas mänskligheten) har att ställa oss är egentligen inte huruvida vi vill ha en kärnkraftsfri bottenvik eller inte, utan snarare om vi vill ha en kärnkraftsfri värld eller inte. Argumenterar man emot ett kärnkraftverk av skälen att olyckor kan inträffa, så räcker det inte att bara se till vår egen bakgård. För kärnkraftens potentiella skador ser som sagt inga gränser.