Inför internationella kvinnodagen släpper LO varje år en jämställdhetsbarometer. Årets barometer, som fokuserar på ekonomisk jämställdhet, bekräftar en beklämmande verklighet. För kvinnor som tvingas arbeta deltid är bristen på heltidsjobb den främsta anledningen. De vill jobba mer, men arbetsgivaren nekar dem möjligheten. Men många uppger också att heltidsarbete varken är fysiskt eller psykiskt möjligt.

Förhållandena för våra undersköterskor, våra vårdbiträden och våra barnskötare är alltså så dåliga och stressen så påtaglig att möjligheten att klara av en hel arbetsdag inte finns. För männen ser situationen däremot drastiskt annorlunda ut. Endast 15 procent av män i arbetaryrken har ett deltidsarbete. Mäns och kvinnors skilda förutsättningar och möjligheter är en skamfläck i det jämställda Sverige.

Arbetarkvinnor har inte bara en sämre situation på arbetsmarknaden jämfört med arbetarmän, situationen skiljer sig även från kvinnor i akademikeryrken. Jämställdhet är en klassfråga. Sex av tio arbetarkvinnor uppger att de tvingas jobba på kvällar, helger och nätter. Att påverka sin egen arbetstid är inte möjligt.

Bland kvinnor i tjänstemannasektorn uppger däremot majoriteten att de kan påverka sin egen arbetstid, och åttio procent menar att de bara arbetar på dagtid och på vardagen. Då finns förutsättningar att lösa livspusslet som arbetarkvinnan bara kan drömma om.

Det är inte bara LO som presenterar skrämmande siffror. Statistiska centralbyråns rapport ”Skilda världar? Det demografiskt delade Sverige” visar att medellivslängden för lågutbildade kvinnor sjunker. För alla andra ökar den. Stress och hälsoproblem på grund av en ekonomisk osäkerhet och förhöjd risk att bli arbetslös tar bokstavligen död på de som har det tuffast på arbetsmarknaden.

Är det vad en kvinna är värd? För att förbättra förhållandena för kvinnor med arbetaryrken och öka jämställdheten måste svaret vara en progressiv politik där ekonomiska resurser omfördelas. En politik som kan garantera en trygg anställning och en skälig lön. Och en politik som stärker välfärden. Det är den kampen arbetarrörelsen måste driva.

I Sverige stoltserar vi stolt med att vi är ett av ”världens mest jämställda länd”. Och det är vi. Men vår självbild håller på att raseras och kan komma att överskuggas av en ökad ojämlikhet och ojämställdhet som sliter isär vårt samhälle. Att förbättra arbetarkvinnors situation är avgörande för att stärka jämställdheten.