I en debattartikel på DN Debatt förklarar Fredriksson situationen. Lärarbristen är inte ett framtida problem, det är en samtida utmaning man måste göra det bästa man kan för att hantera. Utan de obehöriga lärarna i skola och förskola skulle verksamheterna inte gå ihop.

Mellan raderna utläser jag en frustration hos generaldirektören och en känsla av att försöka ordna upp i en rätt hopplös situation. Att öka kompetensnivån hos den obehöriga gruppen lärare är bättre än att inte göra något alls. Det är klart att Skolverket har rätt i det. Nu är Skolverkets informationsfilmer för obehöriga lärare i skola och grundskola fria att se på på Skolverkets hemsida. För skolans huvudmän finns det tester att göra för att se hur man arbetar med kompetensförsörjning, i dag och i framtiden. Som jag uppfattar det ska filmerna användas av de huvudmän som i dag inte har ett system för obehöriga lärare att förstå hur det funkar i skolan. Det vill säga, ett snabbt sätt att kunna säga att ”ja, vi satsar på vår personal i skolan och värnar våra elever”.

Utifrån aspekten att det är positivt att Skolverket satsar på att höja lägstanivån i skolan skrämmer det mig över hur låg lägstanivån faktiskt är. Om man som (obehörig) lärare i skola och förskola inte ens har koll på att 1) det finns en läroplan att förhålla sig till 2) en skollag som reglerar vad man får göra och 3) ha koll på vad skolan och förskolans uppdrag egentligen handlar om undrar jag, hur i hela friden kan man då överhuvudtaget ens få jobba i en pedagogisk verksamhet med barn och unga?

Jaja, det är en retorisk fråga. Svaret är såklart att i brist på personal får man helt enkelt ta det man får. Och det är det som skrämmer mig. Att till och med Skolverkets generaldirektör accepterar läget genom att ta fram femminutersfilmer med information som snarare borde tillhöra allmänbildningen än vara en del av en kompetenssatsning för personal inom skolan, är orimligt.

Det känns som att personalen inom skola och förskola tillhör olika läger. Antingen de som tagit ett aktivt beslut och läst sina tre till fem år på universitetet för att bli behöriga lärare i förskola, fritidshem eller skolan, eller de som skrivit in sig i kommunens vikariebank på vinst och förlust och sen får hoppa in där det behövs.

När det är upp till kommunerna att ta initiativ till hur man ska hantera lärarbristen är det ofrånkomligt att det inte händer något på lärarfronten. Det finns inte utrymme i de kommunala verksamheterna att införa vettiga satsningar som 50/50-program (läsa halvtid, jobba halvtid men få 100 procent i lön). Det är den typen av arbetsmarknadssatsningar som funkar att göra honom andra områden då de är statligt styrda och kommer direkt från arbetsmarknadsdepartementet, men som inte går att genomföra inom skolan då kommunerna inte har råd. Kommunerna har ju knappt råd med personalen som det är i dag. Är det dags att lyfta frågan om att förstatliga skolan?

Om det är det eller femminutersfilmer det står mellan för att klara lärarkrisen vet jag vad jag röstar för.