Ett skäl till att dessa något oklara partier valts in i Europaparlamentet kan vara att valdeltagandet tyvärr är lågt i EU-valen jämfört med valen till riksdag, landsting och kommun. Därmed är det lättare att mobilisera väljare, då de mer etablerade partiernas väljare låter bli att rösta, och de mindre partierna har möjlighet att kraftsamla.

Detta var tydligt 2014, då F! lyckades engagera väldigt många, och dessa väljare räckte till en plats i Europaparlamentet men det räckte inte till att nå riksdagen i valet några månader senare. Feministiskt initiativ sitter i parlamentet just nu och ser knappast ut att fortsätta göra det efter valet om en månad.

I Piratpartiets fall fanns en passande tidpunkt. FRA-lagen var på tapeten 2009 och det fanns ett stort engagemang gällande just internet-säkerhet och fildelning. Den vågen red det partiet in i EU-parlamentet på och knep inte bara en, utan två, platser. Den andra platsen fick de efter att Lissabonfördraget gått igenom och parlamentet utvidgades 2011.

Junilistan var som bekant ett EU-kritiskt parti och det var inte helt ologiskt att de nådde framgångar i valet 2004, då Sveriges EU-medlemsskap fortfarande var relativt nytt och att vara emot EU fortfarande var en vanlig åsikt.

I år har vi inte denna typ av mindre, märkliga enfrågepartier som verkar bubbla upp. Eller okej, att kalla Feministiskt Initiativ för “enfrågeparti” är felaktigt, för jämställdhet är inte en fråga, det är något som genomsyrar all politik. Men F!s framgångar berodde troligtvis på en frustration hos många som upplevde att politiken inte hade tillräckligt jämställdhetsfokus.

Att det var så berodde dock inte på bristen på feministiska partier i Sverige eller i EU, utan att dessa faktiskt inte hade inflytande över politiken. Moderaterna och de övriga borgerliga partierna i Sverige satt i regering. Nu när Socialdemokraterna och Miljöpartiet styrt Sverige i fem år har väljarna förstått att det som behövdes för att få upp jämställdhetsfrågorna på agendan inte var ett nytt parti, det som behövdes var ett svenskt maktskifte.

I och med att inget mindre parti verkar göra anspråk på platsen som F! just nu besitter kommer valresultatet bli desto mer intressant. I nuläget har exempelvis Socialdemokraterna orimligt få mandat, och Miljöpartiet orimligt många. S fick 24 % i förra EU-valet, MP fick 15. Dessa procentenheter gav utdelningen fem fyra i mandatfördelning till respektive parti.

Att det kan slå så snett beror helt enkelt på att Sverige är ett litet land med många partier. I Europaparlamentet har Sverige totalt tjugo platser, och dessa fördelas mellan de partier som svenska folket röstat på. Då blir det så att större partier betalar i fler röster per stol de fyller.

Därför är det också extra viktigt att S ser till att mobilisera ordentligt och att socialdemokratiska väljare faktiskt går och röstar. Detsamma gäller givetvis de andra större etablerade partierna, om de siktar på fler platser i EU än i nuläget. Kan EU-valrörelse äntligen dra igång nu? Samtliga partier behöver sluta vara bekväma nu och börja kampanja på riktigt.