Men de slår mest i luften. Frågorna på Kristdemokraternas att göra-lista är antingen redan avhandlade eller baserade på faktafel. Att be EU avsluta medlemskapsförhandlingar med Turkiet, reglera kärnkraftssäkerheten och sluta lägga sig i föräldraledigheten är missledande och oseriöst.

Kristdemokraterna vill avsluta pågående förhandlingar om EU-medlemskap med Turkiet. Faktum är att de i praktiken redan avslutats. Sommaren 2018 konstaterade EU att Turkiet rört sig i helt fel riktning de senaste åren och att anslutningsförhandlingarna därför inte kan fortsätta.

En stor del av anledningen till detta var Turkiets kränkningar av rättsstatens principer och yttrandefriheten. Europaparlamentet har i sin tur beslutat att man formellt vill avsluta förhandlingarna. Ingen vill att Turkiet ska bli medlemmar i EU.

Kristdemokraterna vet förstås detta. Men att hota om turkiskt medlemskap i EU är en etablerad taktik för att skaka liv i främlingsfientlighet och EU-hat. Inför den brittiska folkomröstningen 2016 ägnade brexitkampanjen mycket energi åt att skrämmas med att Turkiet skulle gå med i EU.

De spred bilder med rödmarkerade länder och storlekarna på deras befolkningar: Turkiet, Montenegro, Makedonien, Albanien, Serbien. Ibland fick till och med Syrien och Irak vara med på listan över länder vars hela befolkningar skulle flytta till Storbritannien om EU fick bestämma.

Kristdemokraterna vill också att EU ska börja reglera kärnkraftssäkerheten. Det gör EU sedan 1957. Dessutom önskar Ebba Busch Thor att EU ska ha en gemensam process för att godkänna nya kärnkraftsreaktorer. Helst skulle expertmyndigheter i två andra EU-länder får i uppdrag att titta närmre på till exempel nya svenska reaktorer.

Vilka två länder skulle få den äran? Med tanke på bredden i EU-ländernas inställningar till kärnkraft kan det bli knepigt att över huvud taget välja ut två lämpliga kandidater. Kanske vore det rimligare om en oberoende myndighet utförde kontrollerna för nya reaktorer, baserat på riktlinjer från Europaparlamentet? Av en händelse är det så systemet fungerar i dag.

Ebba Busch Thor vill inte heller att EU ska lägga sig i svensk föräldraledighet. Hon framställer detta som ett nytt fenomen som måste bekämpas. Men EU har haft ett direktiv om föräldraförsäkringar sedan 1992 – alltså sedan innan Sverige gick med i EU.

Problemet med allt detta är inte att Kristdemokraterna har ett dåligt valprogram. Problemet är att partiet medvetet sprider felaktiga bilder av vad EU är och håller på med. Ett EU som fortfarande överväger Turkiet som medlemsland är ett EU som struntar i medborgares friheter och kryper för auktoritära ledare. Ett EU som inte kontrollerar kärnkraften ordentligt är ett EU som inte tar säkerhet och miljö på allvar. Ett EU som börjar lägga sig i föräldraledigheter 2019 är ett EU som drastiskt försöker utöka sina egna befogenheter.

De verklighetsfrånvända vallöftena kommer förstås inte att gå att driva i Europaparlamentet. Efter valet hamnar Kristdemokraternas manifest i pappersåtervinningen. Mandatperioden blir meningslös, men imagen i Sverige stärks. Så fungerar högerpopulism.