Terrordådet i Paris borde vara en väckarklocka för alla demokratiska krafter – oavsett om de beskriver sig som höger, vänster eller mitten.

All extremism och terror är övergrepp mot det öppna demokratiska samhället. Det går inte att bagatellisera någon form av våldsbejakande extremism.

Det är lika allvarligt om det handlar om en högerextrem fanatiker som Anders Behring Brevik eller en jihadist som Abdelhamid Abaaoud.

I bägge fallen handlar det om samma terror mot vanligt mänskligt liv – på Utöya mot barn och ungdomar som befann sig på sommarläger, i Paris mot människor som gick ut för att äta en bit mat, ta ett glas vin och lyssna på en konsert.

Författaren Magnus Sandelin påpekar på sin blogg att det inte går att relativisera hoten från vänsterextremister eller jihadister i dagens Europa.

Han påminner om de jihadistiskt färgade attentaten i Madrid 2004 och London 2005 med närmare 250 döda och 3000 skadade. Till den listan läggs nu Paris 2015.

Sandelin konstaterar även att det är ren tur att det inte blev ett liknande blodbad i Stockholm 2010, när självmordsbombaren Taimour Abdulwahab sprängde sig själv till döds mitt i julhandeln.

Vidare berättar han om två svenska vänsterextremister som placerade en fullt funktionsduglig brandbomb i ett McDonalds. I ett pressmeddelande skrev de att meningen var att döda och skada så många som möjligt i kampen mot kapitalismen.

Endast lyckliga omständigheter gjorde att den tidsinställda bomben inte detonerade som det var tänkt.

”Idag är det inte många som minns det misslyckade attentatsförsöket. Men om utgången hade varit en annan med till exempel ett antal döda barn så hade Sverige också haft en helt annan kollektiv erfarenhet av vänsterextrem terror än vad vi har idag”, konstaterar Magnus Sandelin på sin blogg.

Säpo gör, klokt nog, ingen skillnad på olika former av extremister.

”Varje fall där någon av extremistmiljöerna använder våld för att någon eller några inte ska få höras i den fria debatten är ett hot mot yttrandefriheten, och i förlängningen demokratin”, konstaterar Säpo på sin hemsida.

Mona Sahlin, nationell samordnare mot våldsbejakande extremism, har samma utgångspunkt.

Gång efter annan förklarar hon att det handlar om både högerextrem vit makt-miljö, våldsbejakande vänsterextremister och radikaliserade islamister.

I grunden är dessa fanatiker dessutom väldigt lika. Drivkrafterna och synen på demokratin är ungefär desamma.

Det handlar om personer som upplever orättvisor, kränkningar och socialt utanförskap – och som radikaliserats och vänt ryggen till det etablerade samhället.

Kort sagt: Det går inte bara prata om bara den eller andra formen av politisk extremism.

Det krävs ett samlat grepp mot alla dem som anser sig ha rätten att sätta sig över demokratins spelregler och utgör hot mot det mänskliga i vår tillvaro.